Göteborgsposten – 27 oktober 1874, sida 1

2—— lLALt ä —7p;p2— — Kapten Chastenay.) Roman af Fonson du Terrail. — Öfvers. fr. Franskan. Ynglingens ögon lågade, han förde sin blottade värja upp mot chevalierns ansigte, och den unga qvinnan insåg, att hon i honom egde en beskyddare. Chevaliern deremot hade blifvit mycket blek, och hans fingrar omfattade med raseriets styrka hans värjfäste. — Min herre, sade han slutligen, ni skall stå mig till svars för en dylik förolämpning. — Jag är till er tjenst, min herre. Chevaliern ville genast draga värjan, men Fleur-deMai hejdade honom. — Icke här, sade han. Först och främst slåss man ej i en qvinnas åsyn; för det andra skulle en duell denna natt blottställa madames rykte. Men vi återfinna hvarandra i Paris. — Förevänningen är väl påhittad! sade chevaliern hånfullt. Fleur-de-Mai hade en pistol i gördeln; han tog upp den. — Min herre, sade ban, ni har trängt er hit in som en tjuf om natten; om ni ej ögonblickligen går härifrån ekall jag krossa hufvudet på er. Och han skulle ha hållit ord. — Till Paris således! utropade chevaliern, i det han skrek af raseri. Den sköna resande damen sjönk öfverväldigad af sinnesrörelse ner på närmaste stol. ) Forta fr. N:o 248,