Göteborgsposten – 23 oktober 1874, sida 2

— Tig min oo Tig min herre! i en dylik stund är en sådan bekännelse en förolämpning! , — Förlåt, förklaringen skall ursäkta mig. Jag älskar er med en brinnande kärlek, och min högsta önskan är att erhålla er hand. — Min herre! — Men jag har haft olyckan wisshaga er tant merquisinnan, och, fastän jag är er bror vicomtens vän, skall jag aldrig erhålla er hand, om jag ej tager ett djerft och. bes-utsamt steg för att med ens nå mitt mål. Jag har dertöre beslutat att enlevera er och tegit alla nödvändiga försigtighetsmått derför. Era lakejer äro köpta af mig. Jag skall med godo eller ondo föra er bort till Palaiseau, hvarifrån ni återkommer . .. Fleur-de-Mai hörde ett anskri och derpå följde dessa ord: — Min herre, ni är en låg menniska! — Ån, i kärlek finns ingen låghet! svarade den manliga stämman i skämtsam ton. Fleur-de-Mai hörde ej mer; han reste sig upp, öppnade dörren och gick till den unga damens dörr. Denna var ej låst, han öppnaden den och befann sig ansigte mot ansigte med den vackra resande damen och ea man af omkring tretio års ålder. Denne tog vid den oväntade ankomsten af en tredje person ett steg tillbaka. — Madame, sade Fleur-de-Mai kallt, i det han drog sin värja ur fickan, jag är för er alldeles okänd, men jag är adelsman och min arm jtillhör er. — Min herre! utbrast chevaliern vredgad, i det han förde handen till sitt värjfäste. — Ni är en skurk, sade den unge mannen lugnt, och jag välsignar försynen, som tillåter mig ställa mig emellan denna dam och er. (Forts.)