Göteborgsposten – 21 oktober 1874, sida 1

Kapten Chastenay. Roman af Ponson du Terrail. — Ölvers. fr. Franskan. I. År 1664 fanns i Blois, vid en gränd i den öfre stadsdelen och nära slottet, ett litet hus af anspråkslöst yttre — trots vapenskölden öfver porthvalfvet — med åt gatan ständigt tillslutna fönsterluckor och med en trädgård, som utbredde sig öfver en ansenlig yta bakom bygnaden. Vapenskölden talade om, att det var en adlig boning; den lummiga trädgården, som var vårdslösad och öfverlemnad åt slumpens och naturens omsorger, kunde intyga, att de som innehade bonidgen ej egde stor tjenstepersonal till sitt förfogande. Beträffande den ihärdiga hemlighetsfullhet, som gaf sig tillkänna deri, att husets innevånare aldrig visade sig i fönstren, så var den en mer än tillräcklig anledning för elaka tungor, tillhörande sqallersystrar och lättingar i grannskapet, till hopdiktande af de mest egendomliga och mest romantiska historier. Detta hus, som man i Blois kallade det stängda huset, var emellertid sedan snart tjugo år tillbaka bebodt och hade förut tillhört messire Enguerrand de Chastenay, gammal kavallerikapten under Båarnaren och hans son konung Ludvig XIII. Kaptenen: hade efter att ha tillryggalagt vid pass ett femtiotal lefnadsår tagit sig en hustru och i Blois köpt det lilla hus, hvarom vi tala; i sitt äktenskap hade han först haft en flicka, hvilken kommit till verlden midt inne i juni månad och af denna anledning af sin far erhållit namn efter en blomma, som då stod i sin fullaste fägring. Hon kallades nemligen Bluette (Blåklint). Bluette var vid