Göteborgsposten – 19 oktober 1874, sida 2

prinsen derigoenom sått ett godt ulItalle at comma i beröring med en stor del af folket; och det var af fördel för både konungahuset och folket, att kronprinsen: hade ett högre befäl, svarade hr Berg tförnumstigt, att han heldre skulle se, det kronprinsen tillbragte någon tid i en folkhögskola, än vid ett läger, ty på det sättet skulle han lära sig att bättre känna folket. (Hr Berg tycks sjelf böra gå i anständighetens skola.) Nationalteaterns i Köpenhamn högtidliga öppnande sistl. torsdag hade, berättar Dagens Nyheder, satt den danska hutvudstaden i liflig rörelse. Redan under ett par dagar hade platsen framför teatern varit uppfyld af talrika menniskogrupper, som dels nyfiket betraktade den helgedom, till hvilken första inträdet var så svår att ernå, dels lockades af hoppet om att måhända ännu i sista ögonblicket kunna få en biljett till skapligt pris. Då skymningen inträdde och illuminationen på Kongens Nytorv tog sin början, rådde det på det nu-mot förr så rymliga torget perhörd trängsel. Bäst tog sig illuminationen ut, då man stod på torget något framför det nya Hötel dAngleterre, som var upplyst med gasdekorationer, ögat föll då först och främst på den k. teaterns imponerande bygnad, som strålade af flammande gasbloss och sedan på de omgifvande husen och gatorna, hvilka alla voro rikt upplysta. Under tiden hade teaterns inre fylts af en utsökt, elegant allmänhet. Man kan utan öfverdrift säga, att allt hvad Köpenhamn eger begåfvadt och utmärkt i alla möjliga riktvingar fanns representeradt vid detta tillfälle. Under det att amfiteatern tycktes ha blifvit reserverad åt ministåören, riksdagens, borgarerepresentationens och kommunalstyrelsens medlemmar med deras damer, blänkte diplomatiska kåren, hofvet och statens högsta embetsmän på balkongen hvars läge är särdeles lämpligt att sätta de bestjernade, guldbroderade uniformerna i det bästa ljus. Ätven i första och andra radens loger syntes emellertid en vald samling och hela intrycket af salongen svarade väl mot dagens högtidlighet. På slaget kl. 7 inträdde i den kungliga logen konungen och drottningen, åtföljda af kronprinsen och kroaprinsessan, prinsessan af Wales (strålande af diamanter), prinsessan Thyra samt prinsarne Hans och Wilhelm. Församlingen helsade den k. familjen genom att resa sig upp och omedelbart derefter uppstämde orkestern Kuhlaus herrliga ouvertare till ÅElverhöi. Efter dennas slut gick förhänget upp och man såg teaterns alla sångare och sångerskor jemte körpersonalen, damerna klädda i hvitt, herrarne i svart. Nu följde afsjungandet af sångnummerna i prologen (solopartiet utfördt af hr Ohristoffersen), hvarefter hr Wilhelm Wiehe framkallade åhörarnes lifligaste bitall genom sitt mästerliga framsägande af den deklamatoriska delen af prologen, som i sin helhet är ett nytt mästerstycke af Carl Ploug. Etter afsjungandet af slutversen till melodien: ÅKong Kristian stod ved höien Mastutbragtes ett dånande lefve för konungen och konungafamiljen, som tackade vänligt helsande åt alla sidor. Etter ett längre uppehåll gick förhänget åter upp för en lefvande tafla töreställande Holberg omgifven af figurer från sin tid. I förgrunden sågos genier som sträckte kransar mot den firade diktaren och i bakgrunden höjde sig den kungliga teatern. Härefter uppfördes Holbergs Det lykkelige Skibbrud med söljande rollbesättning: Rosiflengius (hr Rosenkilde), Henrik (hr O. Paulsen), Pernille (tröken Jensen), Philemon (hr E. Poulsen), Magdelone (fru Phiater) och Jeronimus (hr Cetti). Festföreställningen slutades med en annan lefvande tafla, som utgjorde ett slags apoteos af Oehlenschläger, hvarefter den k. familjen, helsad af hurrarop, lemnade teatern straxt efter kl. 11. Det förljudes att med anledning af dagens högtidlighet följande utmärkelser ogt rum: teaterns styresman, konferensrådet Linde och etatsrådet Meldahl: kommendörer af Dannebrogen, prof. Hoedt, skådespelare W. Wiehe; regiesör Fredstrup och byggmästare Köhler: riddare af Dannebrogen; kapellmästare Paulli, biljettkassören Weel, byggnadskonduktören Cortsen och murmästare Hansen: Dannebrogsmän. Arkitekterna Dahlerup och O. Petersen ha utnämnts till professorer. Tysklands regering och silfret. I Times City-artikel sör i torsdags läses följande betydelsefulla anmärkningar: Det sätt, hvarpå tyska regeringen går till väga med sitt öfverskott af ur rörelsen indraget silfver, har haft och har den mest störande inverkan på metallens värde, hvilket nuj noteras 57 sh. 11—16 pence pr cent, jemfördt med ett medelpris af 60 sh. 9—16 pence 1870 och 60 sh. 5—16 år 1872. Detta utötvar naturligtvis ett vigtigt inflytande på våra börser i Östern, hvilka hvila på silfverbasis. Vi tro, att tyska regeringens sätt att bebandla denna vigtiga sak är mycket klandervärd såväl i afseende på dess egna intressen som af allmänna skäl. En officiel berättelse från tyska regeringen är af nöden ang. det sannolika belopp öfverskottssilfver, hon disponerar m. m. De skeppningar af silfver till östern, som tyska regeringen verkstält utan något slags upplysning, äro mycket oförståndiga, emedan de helt enkelt skapa oro och onödigtvis rupier ock dollars, hvilket i sin ordning återverkar på silfvermarknaden här. Sådant prångel är ovärdigt en stor regering och vitnar om mycket ringa klokhet hos dess finansiela rådgifvare. Vi skulle derjemte vilja allvarligt varna tyska regeringen för att alltför hastigt draga allt sitt. silfvermynt ur rörelsen,) emedan vi hysa grundade tvifvel om att hon skall kunna hålla qvar sitt guldmynt, emedan Tyskland bar få eller inga fordringar hos andra folk. Vi äro hugade att bysa en förhoppningsfull tanke om silfrets blifvande värde och vi tro att, om vi endast blir qvitt den ovisshet, som nu existerar angånde Tysklands förråd af denna metall, så skulle derigenom dess normala värde återställas. Afkastningen i grufvorna har visserligen ökats, men det har äfven den mängd af österländska alster, för hvilken man skall betala i silfver, och detta måste fortgå så länge befolkningarne i vestern ökas till sin numerär.