Göteborgsposten – 19 oktober 1874, sida 1

Octavia öppnade telegrammet, då betjenten gått, och läste dess innehåll. Derpå sjönk hon ner i närmaste stol, liksom om hon plötsligt blifvit maktlös. — Hvad är det? frågade earlen. Läs det högt. Är någon sjuk eller dödd Conyers gick fram till sin hustru, tog telegrammet och kastade en hastig blick på dess innehåll. Han tvekade ett ögonblick, frestad att dölja telegrammets innehåll, men lord Hawkhurst väntade, och det märktes ett uttryck af misstanka i hans ansigte. Conyers såg på honom och utbrast derefter : — Det är högst besynnerligt! Telegrammet är dateradt Liverpool och synes vara från Octavias onkel William Windsor, som vi alla trodde vara död. Det lyder så här: Mrs Conyers. Anländer till London i afton. Lycklig resa. Cragthorpe i morgon. Det är alltsammans med undantag sf namnet. Men det kan ej vara möjligt, att det är Octavias onkel. — Telegrammet är så affattadt, att man måste tro honom vara i den förmodan, att hans nigce vet af att han ännu lefver, sade earlen. Visste ni det, Octavia? — Jag? Nej, mylord. — Tror ni, att detta telegram verkligen är från er onkel? : — Ja, mylord, inföll Callender, Han började derefter omtala det bedrägeri han utfört, framställande det i så mild dager som möjligt. — Vid himlen! jag har varit bedragen från början till slut! utbrast earlen häftigt. Jag tror nu, att Octavia var delaktig i era planer, att hon äfven visste, att hennes onkel lefde, och att hon, då hon visste sig vara på väg att förlora Cragthorpe, började arbeta på att vinna Hawks Cliff. Beryl hade redan under läsningen af telegrammet funnit tillfälle att byta om flaskor. . Den som nu stod qvar på skåpet innehöll vatten, (Forts)