Göteborgsposten – 17 oktober 1874, sida 1

SAP IATA EIS fÅRxTJSKT7D714 — 22200 görelse för den arkeologiska kongressen i Stockholm har i dessa dagar utkomwit från trycket. Den är författad på franska under titel: Congres International d Anthropologis et d Archeologie Prähistorigues — session de 1874 a Stockholm. Notes de Voyage par I. J. Krassewski. Posttidningen säger om denna skrift bland annat: I ett kort företal omnämner författaren, att Capellini är stiftare af de arkeologiska kongresserna af hvilka den första egde rum i Spezzia år 1865 Valet af Stockholm såsom säte för den åttonde kongressen anser författaren rättmätigt med hänsyn till dess utmärkta samlingar och på grund af en Nilssons och andras arbeten. Den egentliga berättelsen börjar med en skildring af resan från Malmö, och man märker på naturskildringarne, att författaren är landskapsmålare äfven med penseln. Liksom alia utländningar, fäster han sig vid de måvga täcka sjöarne, de friska björkdungarne, de rödmålade små husen på klipporna. Han säger, på ett ställe, att när de lärde sågo detta klippornas och de erratiska blockens land, skulle de ofrivilligt komma att tänka på stenåldern. Den lärda convoien upptog i Lund professor Nilsson med dotter, une artiste distinguse. Stockholm kallar vår författare Nordens Venedig, men föryngradt och mer storartadt plus grandiose et se tenant vigoureusement debout, tandis que la reine de VAdriatique, malgrå sa beaute, semble decrepite et mourante. Om Grand-Hötel yttrar han: Åun magnifique Grand-Hotel qui na rien å envier å celut de Paris et de Vienne. Grefve Hamiltons urbana personligbet framhåller han mycket, och frih. af Ugglas tillerkänner han sun vrai talent dorateur. Hans intryck af festen på Hasselbacken var: on se sentait dans un pays heureua, libre et dont une civilisation fausse nå pas alter les dons naturels. Här förbigås författarens utförliga och särdeles lättskrifna öfversigt af förhandlingarne. Vid besoket i Upsala visar författaren sig såsom bokvän och konsthistoriker. Såsom polack intresserande sig för Catharina Jagellonicas grafvård, berömmer han dock vida mer Johan III:s såsom konstverk. Såsom alla främlingar, talar förf. med mycken beundran om Mälaren. Om Gripsholm yttrar han, att han förut läst beskrifningen deröfver på polska språket af grefve Tyszkiewicz, grefve Przezdziecki och grefve Laurent dEugeströom. Särskildt omtalar han de bekanta bronskanonerna, hvilka Pontus de la Gardie tog vid Iwanogrod 1581. Utförligt beskrifver förf. Gripsholms märkvärdigheter, och hans skildringar förtjena så mycket mer afseende som han är en at vår tids betydande historiska författare. Vid beskrifvandet af festen på Drottningholm omtalar förf. bura hans landsmän efter helsningen på DD. MM. sökte tillfälle att presenteras för H. M:t enkedrottningen och frambära tacksägelser för hennes välgörenhet mot olyckliga polska landsförvista. Fyrverkerierna och illuminationerna på Mälaren tyckas hafva mycket slagit an på de vetenskapens pilgrimer, som voro komna långt bort ifrån för att söka och sprida ljus. En särskild uppmärksamhet egnar förf. åt Hammers museum, hvilket han anser sig kunna jemföra endast med la collection de Dubruge—Duminil, som franska regeringen köpt för att rikta muset i Cluny. Festen på Hammers villa kallar han en banquet dadieu. s Förslag till domsagor. Svea borävw har, enl N. D. A., på förelag till lediga domsagor i Vermland uppfört: till Södersysslets domsaga: fiskalen P. Sundblad, v. häradsh. E. M. Unger och v. häradsh. A. F. Wetterström, samt till Nordmarks domsaga: fiskalen P. sundblad, v. båradsh. P. Lagerberg och v. håradsh. frih. R. Bennet. Fröken Masda von Dolcke, som efter lutade gästspel hos direktör Tivander å Upgala teater sedormera hvilat på sina lagrar, bar nu förhyrt teatern i Suodsvall från nästkommande vecka till seglationstidens slut. Om non kommer ersam eller medför något sällskap säger sig Sundsvalls P:n, som omtalar ofvanstående, ej veta, men tidn. tager det senare för gifvet. Eldevåda å fariyg. Dagbladets korrespundent i Lysekil skrifver d. 13 d:s: Finska skonertskeppet -Skandia, kapten Gahnström, kommande från England, destineradt till Köpenhamn, med kol, inkom i söndags till Gullholmen i Bohusläns skärgård, styrande kurs rätt på land. Lasten hade fattat eld, då kaptenen i samråd med besättningen, för att rädda sig och fartyg, sökte få skeppet på lågt vatten. Sedan detta lyckats, började man genast hugga en större öppning på fartyget, så att vattnet kunde strömma in, och på detta sätt läcktes elden. Ea del af lasten lossas nu, och man örmodar, att resan kan fortsättas, sedan fartyget hunnit repareras. Cirkus Leonard är snart åter att förvänta till Sverige och styr först kosan till Norrköping, bvarest första representationen lär komma ait gifvas söndagen d. 25 d:s. Sällskapet uppgifves i Norrköp. tidn. bestå af 60 personer och bästarnes antal är 50. Represontationerna komma att gifvas i en ny cirkus, som uppföres uti f. d. Markuska gården vid Broddgatan. Lustresa. Åter har, säger Lidköpings tidn, trafikchefen vid vår nu snart tallt färdiga jernväg. löjtn. W. Kullberg, visat sin frikostighet. I söndags var nemiigen en lastresa utefter hela banan af honom anordnad, och till densamma hade han inbjudit alla de vid jernvägen anställda arbetarne jemte deras anhöriga; och blef resenärernas antal så stort att 27 vagnar och 2:ne lokomotiver måste användas för deras fortskaffande. Vid Winninga och Axwalls stationer trakterades arbetarve med punsch, cigarrer, smörgås med ost samt svagdricka. Färden aflopp utan den ringaste oordning och den allmänna belåtenheten gaf sig ljudligen tillkänna. Vådadöd. Sietl. Måndags afton skulle en af grindvakterna nära Axvall passa på att under tågets gång förbi grioden hoppa upp på detsamma för att medfölja, men beräknade ej satsen, utas föll emellan vagnarne och omkom genom att blifva öfverkörd af dessa. Den olycklige, vid 15 års ålder, var son till soldat Tran, boende i närheten af jernvägestationen med ofvannämda namn. Lyckadt försök. Vid den i dessa dagar i Jönköping bålloa böstmarknaden, hvilken var talrikt besökt, hade stadens magistrat utfärdat absolut förbud för bränvinsutekänkning, hvilket man, säger Jönköp. tidn., utan tvifvel haft att ensamt tacka för den utmärkta ordning, som trots den lifliga trafiken var rådande. Tidn. tillägger : Knappast någon enda öfverlastad person har man i dag sett på gatorna, hvilka vid föregående marknadstillfällen städse hvimlat af rusig och bullrande allmoge. Magistratens experiment att totalt förbjuda all utskänkning och utminutering sf starka drycker har således krönts med fullständigaste framgång, och