Från FinansverldenPreussisk finanspolitik. — Economist och frågan om diskontoförhöjning i Englandsbanken. — Penningeställningen i London. — Sättet för liqviden af den franska krigskostnadsersättningen. — Det sista ungerska statslånet. Vi fästade i vår föregående öfversigt uppmärksamheten på preussiska och Frankfurterbankens diskontoförhöjningar (ou 5 4), hvilka under penningemarknadens, och isynnerhet den tyska penningemarknadens, närvarande ställning synts oss föga motiverade. Man kan likväl uppspära de skäl, som ledt de begge bankinstituten till detta steg. Preussiska banken var före kriget icke en anstalt af första ordningen, och dess kredit och vigt voro långt ifrån så stora som Frankfurterbankens, för att ej tala om Engelska och Franska banken, Efter kriget fick den likväl en stor betydelse och auktoritet inom sinansverlden, då den preussiska regeringens ledare befann sig vara innehafvare af flera milliarder i trattor på de största europeiska börserna och sålunda efter behag förmådde höja och sänka diskontot, allt efter som han drog in guld med begge händer eller samtyckte att icke låta forcera liqviderna. Preussiska banken har tagit denna nya roll på allvar, och furst Bismarck ännu mera. I de berlinska regeringskretsarne förestälde man sig, att man kunde styra den ekonomiska verlden lika ledigt som man styr den politiska, och att man på det finansiela området hade förvärfvat samma supremati som i diplomatien.