Göteborgsposten – 16 oktober 1874, sida 1

Tvenne Äktenskap. ) Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers. från Engelskan). — Ack, sade hon, får jog ej längre tro, att jag åt: minstone i ett afseende är oumbärlig för er? Är det ej en sak, som jag kan göra bättre än någon annan för er, mylord? Jag älskar er, som om ni vore min egen far. — Förlåt mig, Octavio, sade earlen, då hon ej längre tycktes kunna tala för snyftningur och med detsamma förde upp en näsduk till sina ögon. Ni kan mäta ut min medicin, om det bereder er ett sådant nöje. Det gläder mig naturligtvss att ni hyser en sådan tillgifvenhet för mig och en sådan omtanka för min helsa. Mrs Conyers återvann mycket hastigt lugn och jemnvigt till sinnet. — Var god och hemta hit vattnet, mrs Park, sade hon. Det är nödvändigt att upplösa medicinen. Earlen lutade sig tillbaka och tillslöt ögonen. Beryl skyndade efter vattenkarafinen. Hennes rörelser voro så hastiga, att hon kom i tid för att se Octavia smyga en liten flaska tillbaka i sin ficka — en flaska som Beryl ej förut sett och som ej hade något motstycke på skåpet, En ryslig misstanke vaknade hos henne. Hon förkastade den dock ögonblickligen. Det tycktes vara någonting allt för vidvnderligt för att kunna sätta tre till. Hon visste lika väl som om hon sett det, att Octavia i den medicin som var bestämd åt lord Hawkburs Forta fr. N:o 239.