Göteborgsposten – 15 oktober 1874, sida 2

— ——ä — — ———77 och anropa honom om kärlek och skydd; men hon föraktade sig sjelf vid denna känsla. Hon slutade sin läsning och satt tyst. — Jag tager in medicin hvarannan timma, sade lord Hawkhurst. Är klockan två? . Beryl såg på uret öfver kaminen. Det visade på slaget två. — Klockan är två, sade hon, och hennes ord bekräftades i detsamma af tvåslaget från klockan. — Medicinen står der på skåpet, sade lord Hawkhurst. Ser ni den stora flaskan der? Ni kan hälla upp i glaset, som står bredvid. Beryl gick till skåpet. Flaskan innehöll ett klart, färglöst fluidum som vatten. Glaset hade en blekgrön färg och var af böhmiskt arbete. Beryl höll det mot dagsljuset. — En thsked full, sade earlen. Thåskeden låg på en silfverbricka i närheten. Beryl skulle just taga den, då dörren öppnades och Octavia inträdde i rummet. Beryls hand darrade, så att skeden slog emot glaset och hon vände instinktlikt bort ansigtet. Octavia hade nästan hunnit tvärt öfver golfvet, innan hön upptäckte Beryls närvaro. Hon stannade då, under det ett uttryck af förvåning spred sig öfver hennes mörka ansigte. — Klockan är verkligen två, anmärkte hon med högljudd, tillgjord röst. Ni måste medgifva, att jag är punktlig, lord Hawkhurst; jag kommer ju alldeles lagom för att gifva er medicin. Earlen rynkade pannan. Hennes röst hade denna gäng ett obehagligt skärande ljud för hans öron. — Mrs Conyers, sade han lugnt, denna dame är min sköterska och sällskapsdame — mrs Park. Mrs Park låt mig för er presentera mrs Conyers. — Er sköterska! sade hon och såg skarpt på Beryl,