— — —— ———— Kvarföre skickade ni ej efter mig, mylord, för att underhandla med denna person? Dominick är lämplig nog för sin plats, men hon är ej kompetent att utvälja en sköterska åt er. — Jag har sjelf tagit henne i min tjenst, Octavia, sade earlen. Mrs Park är en dame, och jag önskar att hon måtte bli bemött med aktning. Octavia slungade en blick af missbelåtenhet mot Beryl. Hon kunde ej genomtränga hennes förklädnad, men hon fattade en instinktlik motvilja för den nykomna. — Så länge mrs Park uppför sig väl, skall hon bli behandlad med aktoing, sade Octavia likgiltigt. Men jag bekänner, att jag är integen af fördom mot allt hvad sjuksköterskor heter. Förstår ni er på att dola ut medicin, mrs Park? — Ja, enligt läkarens föreskrifter, svarade Beryl enkelt. Octavia såg skarpt på henne. — Jag hoppas, att ni ej måtte ha smak för sarkasmer, sade mrs Conyers. Ni måste hålla er på er plats, mrs Park. Ni befinner er ej bland era jemlikar, var god kom ihåg det. Denna medicin är mycket stark, och doktorn har tillsagt, att den yttersta försigtighet, skall iakttagas vid utdelandet deraf. Det är ett värf, som ej kan uppdragas åt en främling. Jag har hitintills mätt ut all mylords medicin och skall fortfara dermed, ehuru ni kan gifva honom in den. — Jag tror att jag ej behöfver besvira er vidare, Octavia, sade earlen. Mrs Park kan mäta ut medicinen lika noggrannt som ni. Octavia antog ett uttryck af djupaste sorgsenhet. Hon såg ut, som om hon blifeit sårad i sina ömmaste känslor. (Fertz)