Göteborgsposten – 14 oktober 1874, sida 2

Fran Utlandet. Visserligen skrifves det allt fortsarande mycket om grefve Arnim och hans häktande, men någonting at upplysande eller intresserande art förekommer icke. Emellertid hafva de s. k. frisinnade tyska tidningarne, som i början visade sig något förbluffade, nu funnit sig i sakewWoch understödja kraftigt furet Bismarck samt gilla stränghetsåtgärderna mot grefve Arnim, hvilken deremot försvaras af de ultramontana och konservativa tidningarne. Man säger nu i Berlin, att grefven, medan han var minister i Paris, smickrade sig med hoppet om att kunna öfvertyga kejsaren, att den politik han (grefven) fullföljde, var den enda som kunde gagna regeringen. Eftersom denna politik, fastän den endast var riktad på att återställa legitimiteten, bidrog till bildandet af en ultramontan regering i stället för Thiers, tror man i Berlin, att grefven varit ett omedvetet verktyg för det påfliga partiet. Ett rykte i den preussiska hufvudstaden berättar, att en litterär man, som hade sin. band med i hopkokningen af den beryktade Miiachen-pamfletten, af något skäl underrättat regeringen om, att några af de saknade aktstyckena skalle offentliggöras i den väntade flygskritten. Grefven, en ärelysten och retlig man, som alltid varit mera berömd för sina lysande egenskaper än sitt omdöme, har, heter det, fallit offer för sina aristokratiska böjelser och det bruk som kyrkans soldater gjort af dem,