Göteborgsposten – 14 oktober 1874, sida 2

Desmond lade ihop denna biljett och inneslöt den i ett kuvert, som hen äfven hade i sin anteckningsbok. Han tvekade ett ögonblick rörande utanskriften, men skref slutligen namnet miss Star. — Vill ni lemna henne detta, då hon återkommer? frågade hen, i det han räckte miss Cavanagh brefvet. Värdinnan svarade jakande. Desmond och hans vänner lemnade derefter rnmmet, ehuru med syrber motrilja, och Kate följde dem för att släppa ut dem genom trädsårdsporten. Då de voro utkomna på gatan; yttrade Sherwald i en ton af missbelåtenhet: — Tjensteqvinnan trodde, att miss Star var ute, men hon var det ej. Den irländska qvinnan höll den unga damen dold, lita på det. — Jag är af samma åsigt som ni, Sherwald, sade Desmond; men värdinnan skall lemna mrs Desmond mitt bref, och då vi kommer tillbaka, skall hon taga emot oss. — Låt oss vänta vid gathörnet och gifva henne tid att läsa brefvet, sade mr Star. Om tjugo minuter skola vi återvända. Detta förslag gillades. De tre gentlemännen stannade vid gathörnet och väntade. Emellertid hade miss Cavanagh burit in brefvet i det rum, der Beryl väntade. Den stackars unga qsinnan satt och snyftade med ansigtet gömdt mot soffdynorna. Det var ljudet af Desmonds stämma, som så upprört henne. — Mr Desmond lemnade ett bref till er, miss Star, sade värdinnan. Hörde ni allt hvad som yttrades? Beryl räckte ut handen efter brefvet och böjde på hufvudet. — Mr Desmond är mycket vacker, men hans ansigte bär spår af ett bittert lidande, sade miss Cavavagh. Det är ett hårdt öde, som skilt er båda åt, men ni har handlat rätt. Jag kan ej inse, att ni skulle kunnat handla på anzat sätt. (Ferts.)