Göteborgsposten – 13 oktober 1874, sida 1

förut gjort, men det fanns ingen hjelp derför. Hon tog altlså på sig sina ytterplagg och gick ut. Att komma i grannskapet af Oxfordsoch Regent-streets var henne motbjudande, men det var det fashionabla qvarteret; det var dit rika damer begåfvo sig för alt köpa dyrbara varor, (och det var der hon hade största utsigten till att få sälja hvad hon förfärdigat. Hon gick till Uxbridge-road, satte sig der i en omnibus och steg ur vid Regent-circus. Hon gick in i hverje galanteributik, men ingenstädes behöfde man hennes arbete. Man rådde henne till att söka en enskild beskyddarinna, som kunde rekommendera henne hos andra damer. Hon begaf sig in i Piccadilly och till Burlington Arcade. Då kon betydligt nedslagen till sinnet kom ut derifrån, träffade hon på sin gamla väninna mrs Margle. ee MH trots af Beryls svarta slöja kände mrs Margle igen henne. Hon stod ett ögonblick liksom förstenad, men då Beryl försökte passera vidare, fattade mrs Margle tag i hennes kläder och utbrast: — Obh, miss Star, hvar har ni varit under hela denna tid? Er man har varit nära att bli vansinnig för er skull. Kära, kära miss Star — Nyfikna ögon riktades mot dem. Beryl stannade för att ej föranleda en scen. — God dag, mrs Margle, sade hon lugnt. Kom ut på gatan med mig, om ni önskar tala med mig. Mrs Margle följde henne ut på öppna. gatan. Å —— Jag kände igen er genast trots er svarta drägt och den der täta slöjan, sade hon. Oh miss Star — jag menar mrs Desmond — hvar har ni varit? Jasg har, varit fullkomligt trygg, mrs Margle, och mått fullkomligt väl. Hur befinner sig mr — mr Desmond? Hennes röst darrade, då hon gjorde denna fråga. — Han mår ej väl. Huru skulle det vara möjligt? Han hvarken äter eller sofver. Hela sin tid tillbringar