Göteborgsposten – 12 oktober 1874, sida 2

——— — — skulle lemnas. Detta skedde, men när budet kom dit, upplystes det, att ingen qvinna med det namnet vore der boende. Sedermera hade hon dock af Mellbin påträffats ute och på hans tillsägelse återlemnat kappan. Ett par dagar derefter anmälde handelsfirman Jacobsson Junior Co, att en yngre okänd båttt:e klädd qvinna inkommit i firmans bod n:o 50 Drottninggatan och köpt en hop diverse saker för samanlagdt 48 kr., hvilka hon bedt att få medskickade till -Hotel Kanan-, der hon bodde, och der hon skulle lemna liqvid. När hon kom dit, bad hon emellertid budet återkomma en timme senåre. Detta skedde, men då var bon redan försvunnen utan att hafva erlagt betalning. På hotellet hade hon uppgifvit sig heta Jeanne Fanny Blanc. Denna qyinna blef derför efterspanad och i går afton anträffad samt till detektiva polisen afförd. Här erkände hon, att hon emottagit de af handelsfirman Jacobson uppgifna saker, men hon påstod, att det skett för hennes systers, trädgårdsmästarehustrun Maria Petterssons räkning, hvilken nu var rest till Upsala, samt att denna skulle sedermera hafva betalt varorna. Såsom anledning för att hon flyttat från hotellet uppgaf hon, att hon varit bortbjuden. Deremot bar hon förnekat att hafva tillnarrat sig ofvan zämda kappa. Med anledning häraf gjordes efterfrågan i Jacobssons bod, der det uppgafs, att sakerna ännu voro obetalda. Af personer i Mellbins kapphandel har hon jemväl blifvit igenkänd såsom varande den, hvilken tillnarrat sig kappan. Om sig sjelf har Blanc uppgifvit, att hon är född 1850 i Lausanne i Schweiz. Hon hitkom i sistlidne april från Kristiania, der hon vistats i 112 år som guvernant. Mäletj förevar i fredags i poliskammaren. Det uppsköts itill om måndag. Blanc, såsom saknande bostad, skulle till dess förvaras i häkte. (N. D. A.) Lundqvistska bedrägerierna voro i lördags åter föremål för behandling å radhusrättens 3:dje afdelning. A-B. berättar derom: Lundqvist var från häktet upphemtad. B. Andersson och handl. Ivar Svensson hade på kallelse iakttagit inställelse. Allmänna åklagaren var tillstädes, hvarjemte tullverkets advokatfiskal, häradshöfding O. R. Themptander, äfven infunnit sig. Tullverkets advokatfiskal yrkade å tullverkets vägnar, att rätten måtte vid bedömande af Lundqvists brott såsom försvårande omständighet anse, att tullverkets lås blifvit från magasin, der nederlagsgods förvarades frånbrutet och kronans rätt sålunda förnärmad, och yrkade å Andersson ansvar enligt 3 kap 3 8 strafflagen, som stadgar att den som, vid brotts utförande, annan med råd eller dåd uppsåtligen hjelper, så att gerningen sker, straffas som vore han sjelf gerningsman. Vidare yrkade advokatfiskalen, att Lundqvist och Andersson måtte förklaras skyldige att hålla tullverket skadeslöst för hvad möjligen Industri-kreditaktiebolaget kan brista i gäldande af de tullumgälder, till belopp af 6,060 kr. 40 öre, som enligt 105 5 tullstadgan åligger nämda bolag att till tullverket betala. Handlanden Ivar Svensson hördes härefter angående det ofta omtalade hyreskontraktet, hvilket han på aflagd ed förklarat sig icke hafva skrifvit, och påstod att, ehuru stilen var mycket lik bans egen, han ej kunde medgifva sig hafva skrifvit kontraktet, då han ej kunde påminna sig något derom. I en till rätten afgifven skrift utvecklade han vidare detta sitt påstående och vidhöll sitt nekande. Lundqvist förklarade fortfarande, att Svensson skrifvit kontraktet och yrkade ansvar å honom för mened. Lundqvist fick i dag med en af hr Simon Hirsch I:son å Lundqvist utfärdad räkning styrka, att Lundqvist betalt hyra till hr Hirsch för magasinet i huset n:r 53 Drottninggatan med 175 kr. för :iden från d. 1 april till d. I okt. 1873. Åklagaren begärde upplysning af Lundqvist och ndersson, om huru det förhållit sig med en af undqvist under förlidet år erhållen större utländsk otterivinst samt huruvida den samma fördelats melan dem båda. I afseende härå upplystes, att Lundqvist i juni månad nästlidet år vunnit å utländskt lotteri 75,000 fres samt år 1872 12,000 rdr, hvilka summor till halfva beloppet godtgjorts Andersson i hans räkning. Härefter afgaf allmänna åklagaren slutpåstående i målet, i hvilket han noggrant redogjorde för den ställning Andersson innehaft i firman, och drog deraf den slutsatsen, att, ehuru icke något bolagskontrakt dem emellan förefunnits, affärerna likväl syntes ha blifvit drifna för gemensam räkning. Efter att utförligt hafva motiverat detta, uppräknade åklagaren de af Lundqvist och Andersson gemensamt begångna brotten och framlade dervid hvars och ens större eller mindre delaktighet vid hvarje särskildt tillfälle. Åklagaren yrkade slutligen, i anseende till de synnerligen försvårande omständigheter, under hvilka brotten skett, att icse ringare straffart än straffarbete må åsättas förbrytelserna, hvarjemte han på i slutpåståendet anförda skäl yrkade, att Andersson måtte åter genast i häkte insättas. I afseende handl. I. Svensson yrkade åklagaren, så vidt det af Lundqvist mot Svensson gjörda yrkande om ansvar för mened ej kunde af rätten beviljas, att Svensson måtte ådomas ansvar enligt 13 kap. 4 8 strafflagen. Svensson bestred detta åklagarens yrkande. Lundqvist öfverlemnade målet till rättens pröfning under anhållan, att rätten måtte förfara så mildt som möjligt. Äfven från Anderssons sida öfverlemnades målet till rättens afgörande. Efter öfverläggning resolverade domstolen, att den icke fann skäl för närvarande bifalla åklagarens yrkande om Anderssons häktande, men skulle såväl han som Ivar Svensson vid hemtningsäfventyr iakttaga inställelse nästa rättegångsdag. Från Upsala. Inbrottsstöld å Upsala slott föröfvades natten mellan förliden söndag och måndag. I ett kontor i tredje våningen tillgrepos åtskilliga klädespersedlar, tillhöriga landshöfdingen, landssekreteraren m. fl., hvarjemte på samma gång inbrott skedde i Uplands regementes förråd i ena flygeln, der äfvenledes klädespersedlar m. m. stulos. Tjufven hade antagligen gätt in genom en öppen ingång vid norra ändan af slottet, gått uppför trappan förbi landtmätorilkantnarot till vindon från då nakna hielklagen