Göteborgsposten – 12 oktober 1874, sida 1

iakttaga förbehållsamhet och vara på sin vakt ansenligt försvagats. Earlen tyckte, att det var nästan ett brott att fortsätta frågorna; men hon hade sagt för mycket eller för litet. Han kunde ej aflägsna sig uten att tala vidare med henne. — Miss Beryl var mycket blek och mager, anmärkte han. Hon har haft. ett mödosamt lif, såsom ni säger. Jag undrar ej på, att mr Star känner sig tryckt af samvetsqval. — Har ni kommit för att till honom frambära något budskap från henne, sir? — Hon har ej skickat hit mig; men jag har kommit för hennes skull, svarade earlen undvikande. Ni behöfver ej vara så förbehållsam mot mig, min goda qvinna. Jag antåger, att hvilken af era grannar som helst skulle kunna säga mig hvad jag önskar veta. Han framtog ett guldmynt ur fickan och räckte henne det; Hon tog ett steg tillbaka och lade armarne i kors öfver bröstet, i det hon såg på hans erbjudna mutor med förakt och en viss värdighet, som gjorde intryck på honom, — Erbjud ej någon betalning åt mig, för att jag skall yppa familjehemligheter, sade hon. Jag kan bevara dem ännu, så gammal jag är. Behåll erå penningar, sir. Gamla Margot kan ej mutas. Lord Hawkhurst stoppade myntet tillbaka i fickan. ; — Jag ber om ursäkt, sade han på ett sätt som fullkomligt blidkade hushållerskan. Min afsigt var ej att muta er till något, som ni ej borde säga. Jag ville blott er bjuda er någon ersättning för det besvär jag förorsakar er Såsom jeg nyss sade begär jag blott upplysningar, som jag lätt skulle kunna erhålla hvar som helst i trakten. — Det skulle ni ej kunna. . Ingen i hela trakten ve ens att miss Beryl finnes till.