Göteborgsposten – 9 oktober 1874, sida 2

Earlen darrade. Han satt tyst och med bortvändt ansigte under en kort stund. Hastigt yttrado han i fullkomligt lugn ton: — Jag har kommit hit, min goda qvinna, för att göra mr Star en helt enkel fråga. Kanhända att ni kan besvara den. Hveu är den flicka som är känd under namnet Beryl Ster? Gamla Margot lät höra ett hastigt utrop vid denna oväntade fråga och gick närmare sin gäst Hennes gamla ögon hade en helt ovanlig glans. — Jag hade rätt! utbrast hon. Ni har kommit i samma ärende, som det hvilket föranledde min husbonde att resa bort. Hvar är miss Beryl? Hvar är hon? Earlen drog sig förvånad tillbaka. Han hade ej trott, att Beryls vistelseort skulle vara en hemlighet för hennes slägt. — Besvara mina frågor först, sade ban i fast ton. Men säg mig först och främst, hvem den gentleman var som kom från London och tog mr Star med sig bort? — Hans namn var Desmond och han är gift med miss Beryl, sade gamla Margot glömmeande all förbehållsamhet i den tron) att denne främling kände hela historien om Beryls försvinnande. Jag hörde honom säga, att han trodde miss Beryl tillhöra denna familj, och att han derföre kommit. — Det var Noble Desmond. Han söker sin försvunna hustru öfverallt, den stackars unge mannen. Jag såg henne i dag — — I dag? — ni såg henne? Hon är således ej död? Hon har ej tagit lifvet af sig? Hon var frisk? Var hon frisk? Oh, sir, jag har varit nära att bli vansinnig af sorg — — Hon mår fullkomligt väl, sade earlen vänligt. Hon förtjenar sitt uppehälle med handarbete. — Frisk och och sund! Gud vare lofvad! utropade den stackars gamla qvinnan och snyftade af glädje. Det