Göteborgsposten – 9 oktober 1874, sida 1

— Jag skall ej uppehålla er länge, min gode man. Jag kommer straxt ut igen. ; Earlen slog hårdt på förstugudörren. Steg hördes inifrån, och gamla Margot med ett ljus öfver hufvudet och ett nyfiket uttryck i sina gamla insjunkna ögon öppnade dörren på glänt och granskade den resande. — Är det nyheter från husbonden? frågade hon med darrande stämma. Ah, en främling, ser jag. Kom in, sir — kom in. Hon öppnade dörren på vid gafvel, och lord Hawk? hurst trädde in i förstugan. Gamla Margot höll ljuset fortfarande öfver hufvudet, och visade vägen till köket på andra sidan om den stora förstugan. — Det är ej eldadt i husbondens rum, sade hon urskuldande. Sitt ner, sir. Önskar ni träffa min husbonde? Earlen svarade jakande, i det han kastade en nyfiken blick omkring sig och på den gamla hushållerskan. Köket var mycket stort med lågt tak, som var svart af rök. Golfvet var af rödt tegel och fullkomligt rent, kokkärlen af jern och messiog hängde väl putsade och blankskurade på väggarne. Stolarne voro af ek och myeket gamla samt af en underlig form. Gamla Margots yttre stod i öfverensstämmelse med omgifningen. Hennes ansigte var fullt af fåror och skrynklor. Hon tycktes ha blifvit många år äldre under de sista månaderna. — Min husbonde är ej hemma, sir, sade hon. Han har rest till London och kommer ej tillbaka förr än i morgon. Vill ni säga ert namn och ert ärende, sir, eller vill ni komma tillbaka? Earlen satte sig ver i en ekstol framför elden och värmde sina händer. — Det var ledsamt, att mr Star ej är hemma, sade han. Jag har kommit från London enkom för att träffa honom. Jag tror, att jag måste återvända till London i