Göteborgsposten – 8 oktober 1874, sida 2

bedrog er. Octavia är min verkliga hustru, men jag älskade er högre, än jag någonsin älskat henne. Vill ni hålla er ed, Beryl, att ej yppa bemligheten rörande giftermålet — giftermålet mellan er och mig. — Jag skall aldrig bryta mitt ord. Jag lofvade att bevara hemligheten, så lävge ni lemnade mig i fred. Jag tror det vara möjligt, att jag kan vera er logliga hustru; men jag är allt för glad att blifva befriad fråa de förhatliga band vårt giftermål pålagt mig. Jag vet ej fullkomligt, hvad som är rätt, eller hvad som är sannt; men jag kan ej göra orätt i att lemna er och henne i fred. Var öfrertygad om, att jag ej skall blottställa er. Hon gick emot trappan. Han begaf sig med tungt sinne tillbaka in i Octavias rum. Octavia mötte honom med ett ansigto, som uttryckte hela det raseri, hvaraf hon var uppfylld. — Är der menniskans historia sann? frågade hon. Ni har nu ej att göra med en rädd, okunnig skolflicka, som: låter skrämma eller bedraga sig af ord. Jag begär att få höra sanningen från era läppar, om ni kan tala sanning. Her den der qvinnan varit känd såsom er hustru, och har ni blifvit vigd vid henne, såsom hon sade? — Hennes berättelse är så till vida sann. — Var — är hon er lagliga hustru? — Nej, svarade Conyers. Det var åtskilligt som gjorde, att giftermålet är af noll och intet värde. Hon var oskyldig och oerfaren och trodde sig vara min verkliga hustru. Om hon varit rik och af god familj, skulle jag ha gjort giftermålet lagligt. — Kan jag. tro er? — Ni ör bättre i stånd att bedöma er förmåga i det fallet, än jag är, svarade han. — Skall hon ställa till skandal, månne? — Nej. Jag har hennes ord — hennes ed på att hon aldrig skall offentliggöra vårt giftermål. Hon är sjelfva hedern och skulle göra hvad som helst hellre än att bryta