äfte. Från Utlandet. Den mellan Italien och Frankrike änge sväfvande frågan om det franska krigskeppet )Orenoques qvarvaro i Civita Vechia, liksom för att intyga: det Frankrike nnu i någon mån var herre öfver Italiens örhållanden, har nu löste, i det att sagde farYg, naturligtvis en nagel i ögat på hvarje god talienare, berättas hafva lemnat Civita Vecshia och återvändt till Frankrike, eller åtninstone skall i dagarne göra det. Påfven var funnit sig i den obehagliga nödvändigheen och i ett bref till Mac Mahon förklarat, utt hans vänskap till denne är fortfarande densamma, ty fartygets bortkallande har endast varit en följd af den politiska nödvändigheten. Man ksn ej annat än glädja sig öfver det sålunda tagna steget hvilket för öfrigt utgör ett tecken till, att franska regeringen anser sig tillräckligt stark gentemot sitt eget lands legitimistiska parti att kunna möta äfven ett våldsamt angrepp dorifrån. Med bortkallandet faller ätven ett agitationsmedel som Preussen gerna begagnat för att dermedelst hetsa italienarne mot fransmännen. Det skall nu icke mera finnas den ringaste anledning från Italiens sida att uppträda på något sätt fiendtligt mot Frankrike, och de båda gamla bundsförvanterna skola åter stå med vänskap vid hvarandras sida. Antagligen skall den tyska pressen söka att i frågan om Nizza skapa ett medel till att reta italienarne; men detta är ej rätt användbart, ty Nizza är dock en af Italien lagligt och fullt sormenligt, efter befolkningens hörande afträdd landsdel, och detta är mer än man kan säga om de landområden, med hvilka den preussiska politiken riktat Tyskland. Emellertid har franska regeringen uppmärksamheten strängt fästad på Nizza, Inom nationalförsamlingens ständiga utekott ha vensterns medlemmar tillochmed frågat regeringen om de stränga åtgärder, hon vidtager mot Nizzapressen, hvilken utan grund tillvitas separatistiska tendenser. Man har äfven sport regeringen, huruvida någon undersökning inledts derför att franska fanan borttagits från rådhuset i Nizza, sedan den nye borgmästaren tillträdde sin befattning derstädes. Justitieministern sade sig anse den senare uppgiften för oriktig. Hvad åtgärderna mot pressen beträffadde, så hade de icke framkallats af några separatistiska tendenser, utan af pressens hänsynslösa polemik. I Tyskland talar man mycket om, att furst Hohenhole blifvit i Forchheim, Baiern, vald till ledamot af tyska rikedagen härvid segrande öfver de ultramontaneskandidat, presten Mahr i Eoermannstadt. Man grundar härpå. redan det hopp, att hela sydtyskland snart skall öfvergifva die Römlinge. Exkonuogen af Hannover har allt sedan tyske kejsarens besök i Wien sökt att få den seqvestering, som hvilar på hans egendom, upphäld, och det österrikiska hofvet skall hafva understödt honom häri. Men Preussen har eom ett vilkor härför fordrat, att han skall för alltid afstå från alla tankar på sin trons återupprättande. Men då exkonungen naturligtvis icke velat ingå härpå, har seqvestreriogen också fått fortvara. Hertigen af Braunschweig skall genom testamentariskt förordnande hafva insatt konung Georgs af Hannover son som arfvinge till hela sin enskilda förmögenhet, furstendömet Oel inräknadt. Men detta är väl preussjokt tronlän och den hannoveranske prirsen ekall derför nödgas att svära länsed, om han vill träda i faktisk besittning af furstendömet. Härtill skall han väl dock svårligen beqväma sig, eå att det kan bli at intresse att erfara, huru svårigheten skall lösas. Preussen skall nu anställa en officer vid den spanska regeringshären och har dertill utsett samme löjtnant Stumm, som deltog i ryska expeditionen till Khiva. Tre tyska krigsskepp skola stationeras i de ostasiatieka farvattnen. I förbindele med dessa tänker man att bygga i Yokohama ett tyskt sjukbus med 60 sängar hvilket skall stå under en militärläkares uppsigt och förvaltning. Från Österriko meddelas, att kejsaren af Tyskland förlänat jernkroneorden åt de trenne officerarne vid Nordpolsexpeditionen och förtjenstkorset i silfver åt alla matroserna. Turkiets regering har uppfordrat alla grekiska undersåter, som bo inom dess område, att inom tre månader inkomma med intyg för sin nationalitet. Denna tid har nu gått till ända, och hälften af de hellener, som . —— tg:ii. SE BB 0 M