ville ingå någon öfverenskommelse med henne för att vinna tid och för att göra sig säker för upptäckt och derpå följande ruin. Han beslöt att uppbjuda allt för att vinna henne tillbaka. — Beryl, sade han i en ton och med ett sätt hvilkas fullkomliga lugn skarpt afbröto mot hans nyss visade häftighet, jag vill ej begagna den rätt som lagen gifver mig till att tvinga er att lefva tillsammans med mig. Jag vill låta er ha er fribet, till dess ni frivilligt väljer att återkomma till mig, men på det vilkor att ni samtycker till att aldrig omnämna vårt giftermål för någon, att ni aldrig bär mitt namn och att ni aldrig framkommer med något anspråk, som är grundadt på er ställning såsom min hustru. — Jag samtycker gerna till allt detta. — Svär på detta. Svär att ni aldrig uttalar mitt namn eller gör anspråk på att vara min hustru eller igenkänna mig, om ni får se mig. — Jag svär det. Jeg skall aldrig framställs några anepråk på er, derom kan ni vara förvissad. Jag skall aldrig nämna ert verkliga namn eller ert antagna namn, såvida det icke skulle blifva min ovilkorliga skyldighet att göra det, och sådant kan icke hända. — Jag vet att jag kan lita på ert ord. Jug älskar er fortfarande, Beryl, jag älskar er högre än jag förut älskat er. Om ni ej vill komma tillbaka till mig, skulle jag dock vilja uppoffra mycket för att skydda er för verldens ondska. Huru försörjer ni er? Beryl sade honom det och tillbakavisade föraktligt hans erbjudna bjelp. — Godt, sade han. Gör som ni vill; men jag skulle gerna vilja bespara er allt arbete. Kanske att ni en gång kommer att hysa mer vänliga känslor mot mig och vill antaga ett hem, som jag erbjuder er, äfven om jag ej får dela det med er. (Forte)