amt gora militartjenst och betala SKAL Senare Post. Det tal, som Thiers hållit i Vizille, under ans genomresa till Italien, likasom en af hoom utfärdad svarsskrifvelse till de rumeniska studenterna har i Frankrike väckt ett utom;rdentligt uppseende. Hela den franska pressen återgifver ordalydelsen af detsamma och zör sina utläggningar dertill, och det har naurligvis ieynnerhet väckt oro inom de konservativas läger, der man förut känt sig oangenämt berörd af ett flammande bref från Gambetta i anledning af generalrådsvalen och den republikanske kandidatens seger vid fyllnadsvalet i departem. Maine-et-Loire. Det vill nästan synas, som om den gamle statsmannen nu ernar göra allvar af det beslut, som så ofta tillskrifvits honom, att taga verksam del i det politika lifvet, och denna åsigt vinner i sannolikhet derigenom, att han till ombudet för den franska kolonien i Peru hållit ett tal, i hvilket republikens nödvändighet betonades ännu starkare än förut. Alldenstund Thiers representerar den moderata sidan af venstern och på grund af sina inlagda förtjenster är en mycket populär man, har hans senaste uppträdande naturligtvis ingifvit republikanerna nytt mod; vid det förestående fyllnadsvalet i departem. Pas de Calais, der de bestämt sig för att icke deltaga i omröstningen, ämnar partiet nu uppställa en sjelfständig kandidat, och inflytelserika män inom departementet hafva trädt i spetsen för agitationen. Man kommer ovilkorligen på den tron, att en väl öfvervägd politisk plan ligger till grund för Thiers resa, och detta så mycket heldre som den radikala pressen visar den största belåtenhet med hans uttalanden samt öfverhöljer den gamle statsmannen med pris och beröm. Det bonapartiska bladet Libert skrifver: Det är en rörande radikal konsert, som ledsagar den berömde resanden. Man är nöjd med honom. Rappel och Republique Frangaise, loforda hr Thiers; hvad han måste känna sig glad deröfver! Prudhomme är icke död: ban är åter uppstånden. Ludvig Filips gamle minister har försvarat republiken, han har kallat Kommunens medlemmar för politiskt förvillgde, vanvettige-, och endast med försigtighet har han vågat gifva dem en så mild beteckning. Och om vi undersöka det förträff liga talet, så är det likväl endast ett upprepande af alla Thiers tal sedan 1871, ett slags blek dubblett af talet d. 24 maj 1873 (då han störtadas). Bladet bemöter derefter några af Thiers yttranden, jemför venstra centern med girondisterna, uppmanar regeringen att skrida in mot talaren och slutar med orden: Talet i Vizille är det farligaste, som någonsin hållits utanför nationalförsamlingen; Gambettas tal ha öfverflyglats. Hr Thiers ord ha en autoritet, som gifver dem en alldeles säregen betydelse, och de äro hotande för den allmänna ordningen, för vår kredit, för våra finanser, för hela landet. Tänken öfver hans ord, allal konservative deputerade! Sen den afgrund, som öppnar sig för edra fötter. Republiken stiger fram. Skall marskalk Mac Mahon vara jemte hr Thiers hennes beskyddare? Om han icke vill spela en sådan roll, som ej heller synes vara honom värdig, Hvad skall han då göra för att hejda den demagogiska öfversvämning, som hotar med att uppsluka oss? Till regeringens stämning kan man sluta deraf, att tidningen XIX Sidcle förbjudits till försäljning på gatorna, derför att hon i alltför varma ordalag yttrar sig öfver hr Thiers uopträdande. ÅL 0——