Göteborgsposten – 3 oktober 1874, sida 2

Fran Utlandet. De tyska tidningarno hafva i dessa dagar mycket att förtälja om åtskilliga mystiska tilldragelser i Ryssland. Att sådant måste ständigt inträffa i det stora despotiskt styrda landet, är helt naturligt, och detta är derför icke heller så synnerlig: anmärkningsvärdt. Deremot är det förtjent af att antecknas, att den tyska pressen nu är så ifrig efter att få omtala dessa händelser, liksom om den dermed ville skildra Ryssland såsom on härd för ständiga inre slitniogar. Man skulle nästan vara frestad att, med ledning för sitt omdöme af föregåenden, tro, det stämningen inom Tyskland ru icke längre är så vänligt mot den stora ryske kolossen som den förut varit under en följd af år. Den nya orolighet, som nu skall hafva inträffat i Ryssland, skildras i ett bref från Petersburg till Nat. Zeit. i Berlin sålunda: Från Orenburg har under den 14 sept. ingått den sällsamma underrättelsen, att allvarsamma oroligheter utbrutit inom den uralska hären, och de voro ännu långt ifrån undertryckta, då brefvet afgick. Enligt någras berättelser har emöten utbrutit i fyra militära centralstationer, enligt andra i ännu flera. Från Orenburg har i största hast afsändts en bataljon till Uralsk, och man har beredt sig på att låta ett batteri följa efter, fastän denna åtgärd tillsvidare uppskjutits. Oroligheterna framkallades genom truppernas missnöje med lagen om allmän värnepligt. Enligt denna lag måste hvarje hosack tjona personligen ett år inom kären och derefter i undervisningsafdelvingen, under det att de uralske kosackerna förut kunnat aftjena sin värnepligt genom att lega annan man i sitt ställe och i allmänhet icke behöfde lära sig något. Efter hvad korrespondenten skrifver, tänker chefen för Urenburgs kretsstab, general Swjeriew, begifva sig till Uralek för att pereonligen leda åtgärderna för ordningens återupprättande. Österrikes kejsare har i dessa dagar fattat ett vigtigt afgörande beslut, i det han utnämt tvenne s. k. verldslige andlige till profossorer vid telogiska sakulteten i Insbruck, hvilken hittills arsetits uteslutande tillhöra jesuitorden. Det är härvid icke utan vigt, att 4 U Al UIGSAA da Bh