Göteborgsposten – 2 oktober 1874, sida 2

— henne — att han var i London — att hon har sett honom. 3 — Oh Gud, förbarma dig öfver mig! Z Desmond sjönk svag som en döende ner i en stol. Det stod vatten på bordet. Lagkarlen fyllde ett glas och förde det till den unge mannens läppar. — Lemya mig, sade Desmond hviskande. Jag har behof af att vars ensam. Sherwald skulle gerna ha velat yttra några tröstande ord, men kan var i detta ögonblick stum. Han smög sig ur rummet sakta liksom från en döende. Han återvände till sin egen kontorslokal vid Chancery-lane och inträdde i sitt enskilda rum efter att ha gifvit befallning om, att han ej finge störas. Derefter satte han sig ner vid sitt skrifbord och började ånyo undersöka den egendomliga halskedja Desmond lånt honom. — Jag sade i går qväll, att Conyers hade något hemligt intresse, någon andel i den hemlighetsfulla tilldragelsen med mrs Desmond, mumlade han, och jag sade, att jag skulle upptäcka sanningen. Jag har redan närmat mig den ganska mycket... Om Vane Conroy, den man som förmodades ha omkommit på Monte Rosa, skulle vara Rollyn Dane Conyers, den blifvande earlen af Hawkhurst? Huru kommer det till, att Desmond aldrig misstänkt, att Conroy och Conyers är samme person? Det var Conyers, som mrs Desmond såg vid kyrkdörren. Hon svimmade vid åsynen af honom. Jag har kommit in i sjelfva hjertot af denna hemlighet. Han satt en stund begrundande och tyst. — Halskedjan är gammal, sade han derefter. Den måste ha varit i Conyers familj en lång tid. Jag undrar om lord Hawkhurst skulle känna igen den? Han kände Conyers far väl, då de båda voro unga, och torde ha sett halskedjan i hans ego. Hvilken man lord Hawkhurst valt till sin arfvinge och efterträdare. Den stolta arftagerskan