Tvenne ÄÅktenskap.) Roman af mrs Harriet Lewis. (Ofvers. från Engelskan). — Hm! Det var besynnerligt, sade lord Hawkhurst. Conyers och mrs Conyers råkade af en egendomlig tillfällighet att få se dem just då de kommo ut ur kyrkan, och ingendera af dem har nämnt något om svimningen. Conyers, hade hon svimmat, då ni såg henne? Conyers blef rysligt blek. Hans ögonlock sänktes inför Sherwalds plötsliga, snabba blick. Hans röst var hes, då han frammumlade ett nej. — Det skedde mycket plötsligt, sade lagkarlen. De kommo till sitt hem och tillkallade en läkare. De lade henne i säng och lemnade henne ensam, men Desmond höll vakt utanför hennes dörr. Allt detta tilldrog sig vid middagstiden. Doktorn gaf henne något lugnande läkemedel. Derefter sof hon till qvällen. Desmond öfvertalades till att gå ner under några minuter. Då han återkom på sin post, kastade han en blick in i rummet, men hon var borta. — Borta! utropade earlen. — Borta! upprepade Conyera. — Ja borta och utan att ha lemnat någon ledtråd, hvarigenom man skulle kunnat finna rätt på henne. Hennes bröllopsdrägt var qvar, hennes kappsäckar, reslåda, toilettartiklar. Hon hade ej tagit någonting med sig mer än sin resdrägt, den hon bar på sig. Desmond letade efter henno öfver allt. Han är holft vansinnig af oro. Han i Fort fr. No 227