långt hellre lemna min hustru och fara utomlands samt lefva på mina lumpna åttahundra pund om året, så att jag singe disponera min tid sjelf och fortfarande vara min egen herre. — Jag är ej rädd för arbete, sade lord Hawkhurst allvarligt. Jag tviflar på, att det finnes någon i Eogland, som arbetar trägnare än jag. Men jag vill ej tvinga er in på någon bana. Jag vill blott säga, att jag skall gifva er tusen pund om året. Denna summa lagd till era egna åttahundra pund gör en ganska betydande inkomst, isynnerhet som mrs Conyers har tiotusen pund om året för sin del. Är detta tillfredsställande? — Jag anteger att detta bör vara tillfredsställande, sade den unge mannen något buttert. Ni är mycket god, lord Hawkhurst, men i alla fall måste åttahundra pund om året synas vera en lumpen summa för er, som har trettiotusen. — Jag anser de inkomster ni har tillräckliga i betraktande deraf, att ni har endast er sjelf att sörja för, sade earlen sträft. Då ni intager min plats, torde ni också få mina inkomster. Så länge jag är earl af Hawkhurst ämnar jeg uppehålla min värdighet på ett passande sätt. Jag hoppas att ni förstår mig. Jag kan ej, åtminstone för närvarande, lägga något till den summa jag föreslagit. — Jag är naturligtvis mycket tacksam, mylord, sade Conyers i mera belåten ton, då han märkte att lagkarlen gaf noga akt på honom. Det skulle vara ledsamt, om jag förefallit er missbelåten. Jag är i sanning mycket belåten. På hvad sätt skall jag erhålla donna inkomst? Skall ni köpa mig en årsränta, insätta consols i banken på mitt credit eller gifva mig afkastningen af någon bland era talrika jordegendomar? — Hvarken det ena eller andra, sade earlen. Jag skall utbetala det halfårsvis ur egen kassa. Till en början gifver jag er i dag femhundra pund.