Blick på pressen. Stockholmstidningarne ytra sig — utom Dagens Nyheter — med aktning om den afgångne finansministern. N. D. Alleh. och Dagbladet, som lägga synnerlig vigt på den särskilda skogslagstiftningen för Norrbottens län, uttala emellertid sin belåtenhet med hans afgång, då denna skogslagstiftning derigenom kunnat genomdrifvas. Aftonbladet ytrar sig öfver statsrädens närvarande skefva ställning under ett öfvergångeskede, hvilken ställning blir ännu svårare iderigenom att vissa riksdagskotterier fortfarande hemsöka barnen intill tredje och sjerde led för fädernas — representationsreformens rådkammares — missgerning, representationsreformen. A. B. antyder äfven att den nuvarande rådkammaren ej synes hafvajrätt fattat situationen, särskildt i fråga om regeringens ställning nu för tiden till representationen, utan slagit in på en galen väg i behandliugen af det sista konstitutionella spörsmålet. Dagens Nyheter deremot har sin ton för sig. Vi tro osa känna igen den penna, eom här hejdlöst lupit i väg för att ge uttryck åt en ovilja, hvilken kanske afunden en gåvg födde, men vi afhålla oss från alla roflektioner och återgifva här skrifprofvet oförändradt. Det låter som följer : Redan för ett par veckor sedan spordes att statsrådet Wern ämnade återlemna finansportföljen i konungens händer. Såsom närmaste anledning uppgafs att han icke ansåg med sina åsigter förenligt att kontrasignera den författning angående skogaväsendet, som till följd af riksdagens beslut borde utfärdas. Vare sig att detta var händelsen eller en sökt förevändning, så var det påtagligt att, om någon reform i skatteväsendet skall genomföras och grundskatterna ersättas med några andra skatters påläggande, så var det vida utöfver hr Weerns krafter, som icke visat sig tillräckliga att ens förenkla statsverketa bokföring derhän, ett statsrevisorerna kunde tå revidera näst föregående års affärer. Hr Weern har framburit många kungliga propositioner, men fått de flesta antingen afslagna eller genom förändriagar gjorda oigenkänneliga. Hr Wera bar haft lyckan innehafva finansportföljen under mycket goda år, hvilket naturligtvis gjordt hans ställning lättare, än om understöd åt vidsträckta landsdelar, såsom under hans företrädare, ifrågakommit. Hr Worns välmening bestrides af ingen, men hans egenskaper lämpa sig mera för den enskilde mannemne vorkningskrots än för innehafvandet af ett maktpåliggande statsembete, hvartill alltid erfordras administrativ förmåga, som hr Worn helt och hållet saknar. I sammanhang med hans afgång ville ryktet veta att han skulle utnämnas till generaldirektör för telegrafverket eller någon anchefsplats inom den högre administrationen Vi finna med glädje att detta var ogrundadt och att br Weern återvänder till sin handelsfirma O. F. Weern komp. i Göteberg, ur hxilken ban aldrig utträdt. Det är ett prisvärdt exempel hr Wern gifver andra afgående statsråd, hvilka ofta grunda sina anspråk på erhållandet af någon sinekur uteslutande på den omständighet, att de händelsevis blifvit utnämda till statsråd, men dertill befunnits olämpliga.