mig om hjertat. Min vän lagkarlen, som jog talade om då jag sist var hos er, har mr Desmonds adress, och då jag erhöll ert bref, begaf jag mig till hans kontor med ert bref till er unge slägting. En egen tillfällighet gjorde, att jag fann mr Desmond på lagkarlens kontor. I detta ögonblick öppnades biblioteksdörren och Dane onyers kom in. Då han blef varse Sherwald, yttrade han en ursäkt för det han kommit in utan anmälan och vände sig om för att gå, men lord Hawkhurst bad honom stanna qvar. — Jag har något att tala med er om, Conyers, sade earlen, och jag vill helst göra det i Sherwalds närvaro. Ni känner Sherwald? Inte? Låt mig då göra er bekanta. Mr Shervald, detta är mr Rollyn Conyers, arfvinge till min titel och min förmögenhet. Conyers, låt mig för er presentera mr Shervald, vår familjejurist och min högt värderade vän. Conyers och Sherwald helsade på hvarandra — den förre med ett slags nedlåtenhet, den senare med lugn, värdighet och sällskapsmannens fina skick. — Man har framställt för mig, att era inkomster ej motsvara era behofver, Conyers, sade earlen då den unge mannen satt sig, och jag hade för ej länge sedan ett samtal med Sherwald rörande samma ämne. Jag vill nu omtala för er hvad jag fattat för beslut. Jag tror, att ni skall gilla det, Era inkomster uppgå, om jag ej misstager mig till åttahundra pund om året. — Alldeles, mylord. — Ni har ju ett hus någonstädes? — Ett gammalt hus med några få tunnland jord i Cumberland. — Mrs Conyers har en stor förmögenhet, fortfor earlen; men jeg kan fatta er motvilja för att lefva på hennes penningar. Jag kunde skaffa er en syssla. Hvad skulle ni säga om det? — Jag skulle afböja det, sade Conyers. Jag skulie