utan upptogs den omkring 4 timmar långa sessionen endast med de begge anklagades hörande. Först förekallades Lundqvist, som syntes myck .t nedslagen och tycktes hatva djupt fattat det förnedringstillstånd, i hvilket han befann sig. Han fick till en början och sedan han något lugnat sig afgifva en berättelse om sina föregående lefnadsöden. Af denna berättelse framgick, att han är född i Stockholm den 23 september 1844, att hans fader var arbetskarl och att han, efter att vid 16 års ålder hatva blifvit anstäld på ett handelskontor härstädes, år 1868 blef egen handlande, hvarmed han fortfarit tills ban i somras lemnade fåderneslandet. De första tre halfva åren var han ensam om sin affärsverksamhet, men sedermera ingick han kompaniskap med Bernhard Andersson för bedrifvande af agenturaffärer. Något kontrakt dem emellan hade likväl icke blifvit upprättadt, utan endast en muntlig öfverenskommelse träffad, att de skulle dela vinst vch förlust. Andersson bade tagit ut hvad han behöfde, och hans konto derför likasom för de inträffade förlusterna blifvit debiteradt, så att han vore skyldig L. betydligt med penningar. Detta kompaniskap räckte till november månad sistl. år, då Andersson utträdde ur bolaget, och sedan dess bar han haft sysselsättning som resexpedit dels för Lundqvists, dels för andra personers räkning. Domstolens ordförande uppläste nu de mot Lundqvist gjorda angifvelserna och uppmanade denne att afgifva en sanningsenlig berättelse. Lundqvist förklarade då, att det vore hans önskan att få erkänna sina brott för att få samvetslugn, och berättade derefter hufvudsakligen följande: Den 25 juli 1873 erhöll han af industrikreditaktiebolaget ett lån af 16,000 kronor mot hypotek af 950 mattor rågmjöl, förvarade i två af grosshandl. Ameln förhyrda magasin vid Ersta. Vid den anmälningssedel, som angående detta lån till nämda penningebank inlemnades, voro fogade två mellan bokhållaren Wårman och Lundqvist upprättade hyreskontrakt å i fråga varande magasin, hvilka kontrakt Wårman såsom hyresvärd underskritvit och Andersson å Lundqvists vägnar godkänt. Orsaken hvarför Lundqvist icke lemnat det rätta kontraktet u:an ett fingeradt förklarade han vara den, att han icke ville visa, att varorna voro hypotiserade, samt uppgaf, att detta sätt att gå till väga icke vore ovanligt bland affärsmän, men medgaf, att han icke af Ameln fått tillstånd att på annan person transportera de dem emellan upprättade kontrakten. Ofvannämda lån hade sedermera flere särskilda gånger blifvit omsatt, nemligen den 27 oktober och 27 december 1873 samt den 27 mars, 27 april, 27 maj och 27 juni innevar. år, på sådant sätt, att räntan blifvit erlagd och nya reverser utbytta mot de gamla. Uader tiden hade Lundqvist flere gånger fått från banken utlåna de Wårmanska kontrakten för att få desamma försedda med qvitto, att hyran vore afbetald. Wärman hade emellertid af en af industribankens bokhallare vid andra omsättningen af länet blifvit tillfrågad, om ban hade några magasin att uthyra, och då Lundqvist derom erhållit kännedom, hade han gått till grosshandl. Ameln för att få de riktiga kontrakten försedda med påskrift, att transporten godkändes. Ameln tecknade då i slutet af december mänad sistl. år sitt godkännande å de begge kontrakten, men satte på samma gång ut datum, då öfverlåtelsen skedde: L. invände då, att han långt för detta behöft detta godkännande, hvarpå Ameln genmält, att det vore likgiltigt, hvilket datum vore utsatt. I Amelns närvaro och på dennes kontor strök då Lundqvist med en penna ut datum på ena kontraktet och med tummen suddade han öfver det på det andra. Lundqvist kunde icke påminnna sig, om han för att lugna denne visat Wärman det sålunda erhållna tillståndet att på annan person transportera kontrakten. När mjölet vid första lånetransaktionen lemnades i hypotek försågos magasinen med hvar sitt lås, till hvilka industribanken erhöll nyckeln. De begge kompinjonerna råkade. sedan i penningel e:ryck, och Lundqvist bes öt då efter samråi med Andersson att realisera mjölet i förhoppning att framdeles och innan lånet förfölle blifva genom någon lyckad spekulation satt i tillfälle att förskaffa sig penningar. Genom mäklare såldes således mjölet hösten 1873 — köparne hafva förut uppgifvit i November månad — och utlemnades från magasinen af Andersson, som enligt förut gjord öfverenskommelse med L. bröt upp låsen. Lundqvist var icke närvarande då detta skedde. Den 28 Augusti 1873 erhöll Lundqvist ett annat lån af pyssnämnda bank mot hypotek dels af 420 balar ofortulladt kaffe, som voro förvarade i det venstra magasinet i huset n:r 22 vid S:t Paulsgatan, dels af ett likaledes mellan honom och Wärman upprättadt kontrakt. Magasinet var annars förhyrdt at stadsmäklaren HierZel, men L. ville lika litet låta denne som Ameln förstä, att varorna voro hypotiserade, Detta lån uppgick ursprungligen till 45,000 kr., men vid omsättningen d. 29 november afbetaltes 2000 kronor, så att det till låns erhållna beloppet då utgjorde 43,000 kr., som sedermera omsattes d. 30 januari, 29 april och juni innev. år. Vid afbetalningen erhöll Lundqvist tillåtelse att till sitt vid Drottninggatan förbyrda magasin förflytta 50 balar; men en del af de återstående 370 balarne försålde han i november och december sistl. år efter samråd med Andersson, hvilken varit den som skaffat sig inträde i magasinet genom att, efter hvad Lundqvist ville minnas, bryta upp märlorna till tvenne af de lås, med hvilka dörren var tillstängd. Nycklarne till dessa begge lås förvarades, den ena af pantinnehafvaren och den andra af tnllverket. Det sista kaffepartiet afhemtades vid midsommartiden i år. Lundqvist var då ensam närvarande och med ett til låns erhället stämjern kunde han utan svårighet ur det murkna trädet bryta lös den märla, vid hvilken industribankens och tullverkets lås voro fästa. Lundqvist förhyrde äfven ett annat magasin i samma hus, hvilket magasin till skilnad från det nyss nämda kallades det högra. I slutet af sistl. år hade han deri liggande på nederlag 309 balar kaffe, och mot hypotek af denna vara erhöll han af industribanken ett lån af 32,000 kronor. Äfven här företeddes ett hyreskontrakt med Wärman. Lånet omsattes d. 16 januari och d. 16 juni innevar. är, då det endast uppgick till 24, 000 kr. Till följd af denna afbetalning erhöll han rättighet att utfå 50 balar, och de återstående 259 blefvo med pantinnehafvarens medgifvande i början af innevar. år flyttade till ett annat af Lundqvist förhyrdt magasin i huset N:o 53 vid Drottninggatan, hvarefter varan förtullades. I samma magasin funnos dessutom 50 balar kaffe, hvilka, såsom förut omnämts, ditflyttades från det venstra magasinet, så att hela kaffepartiet uppgick till inalles 309 balar. Då denna flyttning verkstäldes, utbyttes det Vårmanska kontraktet å magasinet vid S:t Paulsgatan mot ett mellan parfyrhandl. I. Svensson och Lundqvist upprättadt angående uthyrning af det ofvan nämda magasinet vid Drottninggatan. Svensson har förut blifvit hörd och på aflagd ed förklarat, att FJaHC navn tl nn mh bon datt AAA