frånträda finansportföljen, roy roducerades visserligen detta meddelande i nägra af hufvudstaden tidningar, mon många, troligen de flesta, betviflade likväl att statsrådet Weern skulle afgå. Förhållandet har länge varit sådant, att då någon ministersörändring inträffst, har den varit föranledd af någon demonstration från rikedagen; men då så icke kunde vara fallet nu, enär representationen icke är samlad, och då ingen, eller ganska få inrymde den tanken, att en minister kan eller vill afgå derföre, att han hyllar en grundsats, som icke biträdes af konungen och de öfrige rådgifvarne, så antogs, att statsrådet Weerns afgång nu ock derföre icke var sannolik. EmeHertid har nu bekräftats, att statsrådet Wern afgått, emedan han icke ansåg sig böra kontrasignera den af riksdagen antagna lagen rörande skogshushållningen i ett län, Norrbottens. Det är gifvet, att åsigterna kunna vara delade, huruvida någon undantagslagstiftning är principenlig, men de böra icke vara delade derom, att den rådgifvare, som strängt håller på, att en sådan lagstiftning icke bör införas, handlar grundsatstroget, då han vidhåller sin mening och således lemnar sin plats, när hans uppfattning af saken icke godkännes. Måbända kan den ifrågavarande skogsordningen tör Norrbottens län medföra afsedd verkan, men tvitvelaktigt är det likväl, och sannolikt visar sig, att den blir en förordning, som snart göres till föremål för ändringsförslag, ty förenlig med verkliga statshushållningsprinciper är den icke. Om den så varit, skulle ju riksdagen hafva antagit det förslag till allmän förordning angående enskilda skogsegares skyldigbet att efter afverkning sörja för skogsäterväxt, som blef för riksdagen framlagdt. Emellertid har nu statsrådet Wern utträdt ur konseljen. Den tid han innehaft finansportföljen har i alla asseenden varit för landet lycklig, så lycklig, att alla de, som ansett och anse sig äfven kunna sköta finansporttöljen, alls icke hemlighållit sin afund i anledning deraf att han innehaft nämde portfölj under en gynsam period. Det är gitvet, att hr Weerns motståndare anse att han under denna period skulle kunnat uträtta vida mera. än han gjort, och så blir alltid förhållandet; men de kunna ej bestrida att hr Wern är on karaktersfast, redbar och rättrådig man med grundliga kunskaper, med det humavaste väsende och i allt nitisk för fosterlandets väl. Då underrättelsen kom, att frih. Gustaf Åkerhjelm mottagit finansportföljen, åstadkom den stor öfverraskning. Man förvånades icke deröfver att den erbjudits honom — ty förhållandet är, många att välja på finns icke — utan deröfver att han mottog offerten. Hans studier hafva icke hittills riktats åt det hållet. Hans företrädare hade under flera riksdagar varit en verksam och vaksam ledamot af statsutskottet och var fullkomligt hemmastadd i hela statsförvaltningen. Hvad som nu väsendtligen bidrog till frih. Åkerhjelms inkallande i konseljen, var — jemte den omständigheten att han såsom ordförande i de särskilda utskott, som behandlade förslaget till förordning rörande skogsväsendet i Norrbottens län, med -stor talang försvarade densamma — hans erkända energi, och äfven det att han icke tillhörde något parti inom riksdagen. Det vittnar obestridligen om stort mod att mottaga ett så stort förtroende, särdeles som frih. Åkerbjelm, då han ingår i den nuvarande ministåren icke kan påräkna landtmannapartiets bevågenhet. Skall han vinna den, måste han göra stora inskränkningar på området för sina hittills hyllade grundsatser; men det är icke öfverensstämmande med hans skaplynne, icke heller med traditionerna inom slägten, och det förekommer mig så, att han snart blir lika mieshaglig för landtmannapartiet, som statsrädets öfriga ledamöter äro. Göran.