Göteborgsposten – 1 oktober 1874, sida 1

till boningshuset. Der lät hon sin gäst stiga in i en matsal med utsigt öfver trädgården. Hon försvann derefter och lemnade Beryl ensam, En liten stund derefter öppnades dörren och värdinnan i huset inträdde. Beryl reste sig upp. Miss Cavanagh var en irländsk qvinna med ett gladt och behagligt ansigtsuttryck. — Jag är miss Cavanagh, sade hon. Min tjenerinna sade, att ni önskade träffa mig. — Ja, sade Beryl; jag är miss Star. Värdinnan på Dover-Castle Hötel i Dover gaf mig er adress på detta kort, och jag har kommit för att begära att få bo hos er. Kan ni gifva mig ett rum? Hon lemnade adresskortet åt miss Cavanagh, som såg på kortet och på Beryl. Hon såg, att hennes gäst var en dame och erfor sannolikt förvåning öfver, att hon kom alldeles ensam. Miss Cavanaghs betänkligheter öfvervunnos emellertid, och Beryl ledsagades upp för trapporna till ett litet ljust och vackert rum. — Får jag stanna nu? frågade Beryl. Jag skickade bort droskan, och jag vet ej hvart jag skall taga vägen, om ni skickar bort mig. — Kom ner till dess Kate eldat och gjort rummet i ordning. Jag vill väl tro, att ni kan stanna, miss Star, sade värdinnan, kanhända något motvilligt, men jag har aldrig tagit emot en hyresgäst på detta sätt förr, och det förefaller verkligen litet underligt, eller hur? Hon gick före ner i matsalen, och Beryl återtog sin plats. Miss Cavansgh gjorde henne ytterligare frågor, och Beryl besvarade dem uppriktigt och otvunget, alldenstund iogen af dem rörde hemligheterna i hennes förflutna lif. Miss Cavanagh tycktes taga för gifvet, att Beryl nyss anländt från Dover, och Beryl lemnade ingen upplysning i det afseendet, då hon ej blef tillfrågad om tiden för sin ankomst.