Göteborgsposten – 25 september 1874, sida 2

såkta mig, mylord, men denna unga dame är ej värd er högaktning. Det är min skyldighet säga er, att förliden afton, då vi voro sysselsatta med att högt uppläsa ert testamente, befann mrs Conyers sig i rummet bredvid och lyssnade till hvart enda ord. Hon ville förskaffa sig säker kännedom om de afsigter ni hyste mot hennes man och derföre nedlät hon sig till att lyssna. Jag önskade tåla mera med er em anslaget till mr Conyers, och derföre återvände jag, fastän jag tagit godnatt af er. Just då jag kom upp för trappan och skulle begifva mig vidare i korridoren, såg jag ett hufvud sticka ut genom dörröppningen till det rum, som ligger bredvid detta. Jag trodde, att det kunde vara någon af domestikerna, och närmade mig. Om jag någonsin gett upptäckt brottslighet skönjbar i ett ansigte, var det i hennes. Hon hade väl i sin förlägenhet en förevänning till hands, men saken var tydlig — hon hade lyssnat der vid dörren. Och, tillade mr Sherwald, det är min åsigt, att mrs Conyers hyser planer rörande sig och sin man, hvilka vi ej kunna utforska. Hon är en farlig qvinna. Earlens blå ögon sköto blixtar. — Tag er i akt, Shervald, sade han högdraget och med on harm, som förvred hvarje drag i hans ansigte. Jag råkar till att veta allt, som rör denna sak, och vore det ej för era trogna tjenster under många år, skulle jag taga detta ert dumma och lumpna misstag till anledning att aftryta vår förbindelse. Lyssna och inse, huru orättvis ni varit mot mrs Conyers. Sent i går afton kom mrs Conyers fill mig med tårar i ögonen och vid den mest sorgsna sinpnesstämning. Hon sade mig, att hon varit i salongen, att hon fått en åstundan att se på ett musikhäfte, att hon begifvit sig till musikrummet och funnit det fullkomligt mörkt der, att hon genast vändt om för att gå tillbaka och att hon just då mött er som anklagat henne för att ha lyssnat. Tänk på detta! Ni har på ett lumpet sätt förolämpat värdinnan i mitt hus — den blifvande gref