— Han skall behöfva den nu, sade mr Shervaldsag var i går inne på en väns kontor, och denne vän, som vet att jag är er lagkarl, talade med stor beundran öm er. Tillfälligtvis kom han att omnämna den stora skilnaden mellan era två unga slägtingar Conyers och Desmonds förmögenhet. Under det vi samtalade härom, kom just Desmond in. Jag gick in i ett inre rum, hvarifrån jag kunde se honom, men jag visste ej hvem han var. Han. stannade :ej länge, och då andra besökande kommo, gick jag bort utan att erfara hvem han var. Men i dag på morgonen kom min vän in till mig och anmärkte under sitt besök, huru egendomligt det varit, att Desmond kommit in just under det vi talade om honom. Derefter omtalade han för mig, hvad ärende Desmond haft hos honom. Det tycks, att han och Desmond äro mycket goda vänner, och att han eger en liten vacker villa vid Fulham, som han lemnat honom och som nu står tom. Desmond önskar hyra den för ett visst antal år, och anordningarne härom skola fullbordas efter Desmonds återkomst från kusten, dit han reser i dag för att qvarstanna en vecka. Earlen rynkade sina buskiga ögonbryn. — En villa vid Fulham! utbrast. Hvad skall Desmond med en villa vid Fulham att göra? — Han omtalade för sin vän, hvilken äfven är min vän, att han ämnade gifta sig i dag, sade mr Sher: wald. — Gifta sig! Han! Eno sådan ung krabat! På Hawks Cliff försäkrade han mig, att han aldrig älskat någon qvinna, och jag trodde honom verkligen, sade earlen i det han rodnade af harm. — Jag är fullkomligt säker om, att han aldrig sett denna dame, då han i oktober månad besökte er, sade mr Sherwald. Min vän — hans vän äfven, såsom ni torde erinra er — sade mig, att de ej varit bekanta i tre må, nader, och att damen är en enka, som i hela sitt lif bott