Göteborgsposten – 24 september 1874, sida 2

— — — sin älskat, och jag älskar henne fortfarande. Om hon varit af god börd och rik, skulle jag ha varit den lyckligaste man på jorden. Det är ej längre än fem månader sedan man trodde mig vara död, och nu är hon gift med en annan! mumlade han svartsjukt. Hennes sorg öfver min förlust var ej synnerligt djup. Om hon blott åter vore min hustru — om jag blott kunde flytta tiden tillbaka fem månader — men detta är tyvärr omöjligt. Den enda qvinna jag någonsin älskat, den qvinna jag ännu älskar är Desmonds hustru. All hans gamla kärlek för Beryl återkom nu med förnyad styrka nu, då hon var för alltid förlorad för honom. Det låg i hans natur att önska mer, än han kunde ernå, och Beryl erhöll nu nytt värde i hans ögon. Han stod i begrepp att: tillkalla en droska för att återvända hem, men just i det ögonblicket kom lord Hawkhursts vagn med Octavia sittande inuti. — Ack ni rymmare! sade Octavia i sin högsta falsetton, i det hon skakade sin muff åt honom på ett tillgjordt sätt. Det var lyckligt att jag fick sigte på er. Vi fara hem nu. Conyers steg upp i vagnen och lutade sig tillbaka mot vagnsdynorna. — Hem! sade Octavia åt kusken. Känner ni er bättre nu? frågade hon vänd åt Conyers. Er hy är askgrå, och ögonen ha ett riktigt tigerartadt uttryck. Jag kunde ej begripa hvart ni tagit vägen. Det var en ganska angenäm stund jag tillbragte hos juveleraren, och jag köpte ett rubingarnityr, som passar mig förträffligt. Jag undrar, om lord Hawkhurst ej skall gifva sina familjediamanter. nya infattningar, Rollyn. Jag skulle gerna vilja bära dem emellanåt. Hon visste, att de diamanter, som tillfallit henne efter hennes far, måste gå till hennes onkel vid dennes återkomst och var redan betänkt på att ersätta dem med de ofant igt mycket större Hawkhurstska diamanterna.