sede mrs Margle. Ej längre sedan än i går ville ni hyra er ett vindsrum! Ej längre sedan än i går afton var mr Desmond i salongen lika kall och småleende och obekymrad som han alltid är och i dag äro ni förlofvade, och ni har redan köpt bröllopsdrägt. Nu behöfver ni naturligtvis ej mitt vindsrum. Skall ni stanna hos mig efter bröllopet? — Jag vet ej. Mr Desmond talade om att tillbringa en vecka i Brighton. Vi ha ej haft tid att göra upp våra planer. — Ni kan vara säker om, att mr Desmond uppgjort sina planer, äfven om det ännu återstår för er att gilla dem, sade mrs Margle. Huru har jag ej misstagit mig på honom! Först tog jag honom för en man, som saknade all kraft; men han har ju en vilja som den förste Napoleons. Det skulle ej förvåna mig, om jag en dag finge se honom som lord-kansler. Ni gör klokt i att gifta er med honom, miss, och jag önskar er mycken lycka. När skall lysningen ske? — Det blir ingen lysning, sade Beryl. Mr Desmond synes vara angelägen om, att bröllopet blir oförtöfvadt, och vi skola ej vänta tre veckor, såsom nödvändigt vore, ifall lysning skulle ske. Vi bo i samma församling, och det är lätt för honom att skuffa tillstånd till en omedelbar vigsel. I morgon skall vigseln ega rum. — Så snart! Skola ni vigas i kyrkan? — Jag vet ej; mr Desmond skall i afton säga mig det; men jag vill bedja er vara närvarande vid vår vigsel, mrs Margle. Mr Desmond skall framställa samma begäran till er. Vi ha inga slägtingar eller vänner att inbjuda. ts — Mr Desmond har slägtingar, ehuru de sannolikt ej skulle gilla hans giftermål, sade mrs Margle. Han har en slägting som är lord, påstås det, ehuru mr Desmond aldrig sjelf sagt något om förnäma slägtingar. Denne lord är en stor politiker, säger vår pastor, och rik som Croesus.