Göteborgsposten – 21 september 1874, sida 2

behagade mig att gå in i dem för en stund sed och med en ganska god stund sedan, eftersom jag lyssns till nästan hela ert samtal. — Lyssnat! upprepade Octavia. — Ja liksom ni sjelf, svarade Conpers. Jag blott följde ert eget exempel. Octavia slungade en harmsen blick på honom. Nu satte hon sig eller snarare sjönk ner på ca stol. — Ni har hört allt? Då känner ni vår oskyldiga lilla hemlighet, och det behöfves inga förklaringar, Conyers, sade ur Callender kallt. Ni skall nog ej äfventyra at göra soken bekant för verlden eller ens att omtala den för lord Kawkhurst. Så vidt mitt inskränkta omdöme tillåter mig att betrakta saken från er synpunkt, kan jag ej irse, att ni kan vidtaga någon som helst åtgärd. — Etra intressen och mina äro identiska, Rollyn, sade Octavia i det hon började återvinna sitt lugn och sin tillförsigt. Om ni blottställer mig för lord Hawkhurst, skall han hämnas på er. Ea man är till viss grad ansvarig för sin hustrus gerningar. Att säga lorden, att jag är en bedragerska och ingen arftagerska, att han skall bli gäckad i sin förhoppning att förena Cragthorpe med Hawks Cliff, att jag ej är den aktningsvärda qvinna han anser mig vara, det skall vara detsamma som att för er afskära all möjlighet att blifva hans arfringe. Hela vårt hopp är nu att få ärfva hans penniogar. — Ni försvarar er sak väl, sade Conyers med ett hånleende. Jag har blifvit bedragen — narrad till detta giftermål — fångad i en snara, som ett par listiga äfventyrare lagt ut för mig — jag som i egenskap af lord Hawkhursts arfvinge skulle kunnat göra ett af de bästa partier i England! Ni har spelat era kort väl, Callender — ja, jag beundrar den skicklighet hvarmed ni båda bedrifvit saken allt från dess början. Men Octavia är min erkända hustru, och jag måste finna mig i omständigheterna. Hoa är åtminstone af god börd. Lord HKawkhurst gjorde det