Göteborgsposten – 21 september 1874, sida 1

francen. Prinsessan deremot blef frikänd. Det kunde icke läggas henne någonting till last annat än att hon skrifvit åtskilliga rekommendationsbref för sin man till diverse mairer och prefekter i landsorten och undertecknat dem med Maria Isabella af Bourbon; men som detta är hennes verkliga namn, så kunde hon ej göras ansvarig för att dessa herrar antagit brefven vara skrifna af drottningen af Spanien, äfven om afsigten i detta fall var tydlig. Men att frun, som hyrde ut rummen, icke får se skymten af sina 40,000 francs, det är ändå mera tydligt. En högtidlighet, som hade samlat en ofantlig åskådareskara var invigningen af den nya israelitiska synagogan för ett par dagar sedan. Den judiska församlingen i Paris är ytterst talrik, jag vill minnas öfver 100,000 personer, deribland många af storheterna inom konstoch vetenskapsför att icke tala om börsvorlden. Äfven inom administrationen intaga många af dess medlemmar framstående platser, och om det också för närvarande icke är någon medlem af judiska nationen, som har säte i regeringen, så har det, som väl bekant är, funnits mer än en sådan under föregående regeringar, likasom det också kommer att finnas. — Den pya synagogan ligger vid rue des Victoires och är en enormt stor bygnad, uppförd af en bland Paris skickligaste arkitekter, hr Aldrophe (naturligtvis också jude) i en blandad romansk-byzantisk-mohrisk stil. Olyckligtvis ligger bygnaden så inklämd mellan andra stora hus, att fagaden icke presenterar sig så fördelaktigt som den skulle göra om den vore mera fristående. Både fagaden och murarne bära en mängd inskriptioner med hebreiska bokstäfvor. Ifrån en öfvertäckt portik, assedd för åkdon, inkommer man i en praktfull vestibul, hvars tak uppbäros af ätta stora pelare af grön svensk marmor. På begge sidorna äro breda trappor, som leda upp till läktarne, och tro stora portar lemna ingång till sjeltva templet. Detta är, såsom nyse sades, ofantligt stort, man säger större till och med än Paris katedral, Notre Dame, och afdeladt i ett skepp och två sidohvalf, afskilda från det förra genom en rad af pilastrar med arkader i rundbåge-stil. Utom de begge stora sidoläktarne finnes en orgelläktare, alla tre försedda med väggmålningar i mohrisk stil, föreställande löfvork och andra ornamenter. Det halfeirkelformiga koret är tio trappsteg upphöjdt; der beflanas stora stolar för storrabbinen af Frankrike, stor-rabbinen af Paris och konsistoriets medlemmar. I fonden af koret befinnes en dörr med ett guldbroderadt sammetsförbänge, ledande till trappan, från hvilken man kommer till tabernaklet, hvarest Mose lag förvaras, skrifven på pergamentsrullar. Midt i templet är TZheba, altaret der presten officierar och hvarpå befinner sig den sjuarmade ljusstaken. Hela gången ifrån dörren till koret är belagd med mosaik. Karakteren af det hela är imponerande och detaljerna äro i sin enkelhet ytteret smakfulla och rika. Man har också arbetat på templet i tio år, och det har kostat öfver 2 millioner. Till invigningsceremonien, som för resten var mycket enkel, hade biljetter blifvit utdelade och trängsela var orimlig. Storrabbinerna och medlemmarne af centralkonsistoriet samt pariserkonsistoriet buro i procession lagens taflor till det heligaste rummet. En välsignelse öfver templet lästes och en predikan hölls af storrabbinen Isidor samt en annan af storrabbinen Lador Kahn, begge af minst lika mycket patriotiskt politiskt som religiöst innebäll. Härpå följde den musikaliska afdelningen af högtidligheten, hvilken var högst anslående; alla stycken som utfördes, voro, med undantag för Rossini, komponerade af franska israelitiska kompositörer, såsom Halåvy, Samuel David, Jales Cohen, Jules Erlanger, Jonas m. fl.