Tvenne Äktenskap. ) Roman af mrs Harriet Lewis. (Ofvers. från Engelskan). Dane Conyers hade gålt ut efter middagen, men återvändt i något ärende, som ej hade afseende på hans hustru. Men vid inträdet i huset hade han af betjenten i förstugan erfarit, att mr Callender gått upp för trapporna, och han hade kastat en blick in i salongen samt funnit den tom. Han förstod då, att hans hustrus onkel var i Octavias enskilda rum. Han drog den slutsatsen, att samtalet mellan onkel och nidce derföre nödvändigt måste röra enskilda affärer. Han erinrade sig det bref, som Octavia vid ett föregående tillfälle knycklat hop, då ban träffat på dem båda i sin hustrus boudoir, och hvilket Octavia lemnat tillbaka i mr Callenders förvar. Conyers hade då upp-fyllts af obestämda misstankar och fattat den tron, att hans bustru och hennes onkel konspirerade mot hans introssen. Nu öfverdrogos hans kinder af en mörk rodnad, och han yttrade för sig sjelf: — Jag inser hela sammanhonget. Octavia tycker, att jog har för stora fordringar på hennes börs, och rådgör med sin onkel rörande de mått och steg, som skulle kunna vidtagas för att låta henne sjelf få njuta af sina inkomster. Det är för sent för sådant, mylady. Det hastiga giftermålet har för alltid omöjliggjort några giftermålskontrakt, Jag skall draga fördel af hennes inkomster, så länge Forts ) fr. N:o 216