Göteborgsposten – 21 september 1874, sida 1

plötslig häftighet, i det hennes kinder glödde. Farlen afskedade lagkarlen, som lemnade huset. Då tänkte jag smyga mig ut. Jag öppnade dörren till musikrummet och kastade en blick ut för att se, om kusten var klar ; men just då kom lagkarlen uppför trapporna, sedan han återvändt för att säga earlen något, som han glömt. Han såg mig. Han kom upp till dörren. till musikrummet och tilltalade mig såsom mrs Conyers. Han förstod, att jag lyssnat till hela hans samtal med earlen, och att jag lyssnat med fullt uppsåt. Han läste sanningen i mitt ansigte. Jag kunde ej beherrska mina drag, och mitt fel och min fruktan stodo tydligt nog att läsa i mitt ansigte. Han är skarpsinnig; han misstänker, att jag hyser planer, som ej tåla vid dagsljuset. Hen blef så bestört öfver sitt möte med mig, att han ej brydde sig om att gå in för stt återse earlen, men jag vet, att han tänkte träffa honom i morgon och säga honom, att han funnit mig lyssnande. Och resultatet är lätt att förutse. Earlen afskyr en vanhederlig handling. Han skall skicke bort mig, han skall förstöra sitt testamente och kanhända göra Desmond till sin arfvinge. Jag upprepar. att jag ville önska, att han doge i natt. — Jag hoppas, att han ej skall göra det, sade mr Callender lugnt, annars kunde denne skarpsinnige advokat anklaga er för att ha dödat honom. Er oro är onödig, Octavia. Lagkarlen träffade ej earlen i afton. Deri ligger hans misstag. Ni måste tala med lorden, innan ni går till sängs. Ni kan gå in i biblioteket, om han ej skulle komma till salongen. En så klok qvinna som ni behöfver ej upplysas om, huru hon bör bete sig i en sådan angelägenhet som denna. Litet låtsad sorg och några tårar skola ställa alltsammans till rätta. Ni behöfver blott säga, att ni gick till musikrummet för att hemta ett nothäfte, men att ni, då det ej fanns ljus, vände tillbaka och just då mötte denne lagkarl, och att ni blef så skrämd vid den plötsliga och oväntade åsynen af honom, att ni ej kunde