Göteborgsposten – 18 september 1874, sida 1

— Jeg skall eldrig gifta om mig, sade earlen bestämdt. Gif mig papperen, Shervald. Jag skall läsa igenom dem för mig sjelf. Vi skola göra något för Desmond, och sedan underteckna dokumentet i vittnens närvaro. Tillägget till testamentet blef gjordt. Lord Hawkhurst läste långsamt igenom hela dokumentet och öfvervägde hvarje mening med den samvetsgrannaste omsorg. Mer än en timma förflöt på detta sätt, men under hela denna tid satt Octavia Conyers fullkomligt stilla i det mörka musikrummet och höll som oftast sin andedrögt för att ej förlora ett ord af samtalet i biblioteket. Omsider var läsningen slutad, dokumentet befanns tillfredsställande för earlen, och lord Hawkhurst ringde samt befallde den inträdande betjenten, att hans hofmästare, fogden på stället och hushållerskan skulle infinna sig. I närvaro af dessa familjens gamla tjenare skref earlen sin underskrift, och de tre påtecknade sina namn som vittnen samt aflägsnade sig derefter. — Den anvgelägenheten är nu afslatad, sade lord Hawkhurst suckande, då han befann sig ensam med sin advokat. Jag önskar, att jag hade haft en son eller dotter till min arfvinge, Sherwald; men en sådan lycka var ej för mig. Jag förmodar, att man kallar min bana lyckad. Jag har vunnit rykte som statsman. Min förmögenhet har tillväxt. Mina underhafvande ha goda bostäder, goda skolor och äro i goda omständigheter. Jag har gjort mig bemärkt på många sätt, men hvartill gagnar det nu? Ej en enda skall gjuta en tår, då jag är borta. Men hvad är detta för pjunk? tillade han plötsligt. Tag med er testamentet, Sherwald. Behåll det i någon hemlig låda i er byrå. Det ken dröja många år, innan det behöfver fram. tagas. — Det behöfver sannolikt ej att framtagas i min tid mylord, sade lagkarlen. Ni skall öfverlefva mig i många år. Det är ej underligt, att uppsättandet af ett testamente gör en menniska sorgsen, Man tycker ej om att bli på