Göteborgsposten – 17 september 1874, sida 1

— Jag hade ej kunnat drömma om, att hennes lif var så tungt, sade Desmond; hon är alltid så munter. Detta är rysligt! — Den fattiges lott är alltid ryslig, anmärkte mrs Margle, i det hon fortfor att se ut genom fönstret. Mången ung qvinna skulle känna sig lycklig med tjugo shillings i veckan, bo i något vindsrum vid en anspråkslös gata och tacka Gud öfver att ej behöfva svälta. Men menniskor äro så olika här i verlden. Miss Ster är en väl uppfostrad dame med sina vanor. Hon sätter värde på lugn och behöfser ett rum för sig sjelf. Hon skulle hellre dö än lefva i öfverflöd i ett pöbelqvarter. Hon önskar hyra mitt främre vindsrum, och jag har beslutat alt låta henne få det för fem shillings i veckan, ehuru det ej är någon passande bostad för en såden ung dame som hon är. — Jag har aldrig haft en aning om ett dylikt förhållande, sade mr Desmond. Mrs Margle, öfvertala miss Star att behålla sitt nuvarande rum till fem shillings i veckan, och ni kan lägga skilnaden till min egen hyra. Jag beder er härom såsom en ynnest. — Omöjligt, sir. Miss Star skulle bli ond om hon misstänkte något sådant. Hon är mycket stolt, fastän hon är så fattig. Och det skulle ej vara rätt. Hvarföre skulle ni erbjuda er att betala en del af hennes utgifter, mr Desmond? frågade mrs Margle något strängt. Miss Star är en dame, och jag skall ha uppsyn öfver henne, efter som hon ej har någon mor. Hon kan ej taga emot några ynnestbevis af er, sir. — Men hon behöfver ej veta det. Jag kan mycket väl bära en sådan extra utgift, och det är ej mer än rätt, att ni lämpar hyran efter hvar och en hyresgästs tillgångar. — Rätt eller icke, så vill jag ej göra det, förklarade mrs Margle med bestämdhet. Jag skall sätta vindsrummet i god ordning och låta henne få begagna min egen