Göteborgsposten – 17 september 1874, sida 1

Blick på pressen. Norrk. Tidn. omnämner A.--Bl:s klander ölver ecklesiastikministerns åtgärd att anordna lektorat i teologi och hebreiska. Tidningen tilllägger för sin del: Onekligen måste det äfven få anses såsom i hög grad oformligt att, när K. M:t redan i januari 1873 beslutat att hebreiskan skall utrangeras från skolorna, likväl alltjemt nya lärareplatser i det utdömda ämnet ledigförklaras, i stället för att stärka de i sanning nog anlitade kraster, hvilka äro bestämda för mera maktpåliggande ämnen, allrahelst det icke torde vara förenadt med ringaste svårighet att äfven utan något särskildt lektorat i den nu omförmälda disciplinen bereda undervisning åt det obetydliga fåtal, hvilket studerar densamma, så länge den ännu qvarstår såsom valfritt ämne i undervisningen och i maturitetsexamen. Invändningen att, om undervisningsskyldigheten i teologi skulle förenas med undervisningsskyldigheten i något annat ämne än hebreiskan, detta andra ämne deraf blott skulle blifva lidande, synes oss synnerligen naiv, då så många lektorat i teologi faktiskt äro förenade med undervisningsskyldighet i just andra ämnen. Att en så beskaffad upplysning kunnat utgå från vederbörligt håll synes oss verkligen förvånande. För öfrigt har det här omnämnda förhållandet lifligt återfört i vårt minne den verkligen sorgliga belägenhet, i hvilken våra elementarskolor för närvarande befiona sig. Det har från många båll blifvit varmt erkändt, att Sveriges elementarlärarekår arbetar med ett nit och en skicklighet, hvilka måste synas så mycket mera i ögonen fallande, som densamma ända tills i år haft en ytterst ringa pekuniär ersättning för sina mödor. Men kunna väl dessa goda egenskaper blifva rätt välsignelsebringande, då aldrig någon stadigvarande organisation förlänas åt läroverken, utan dessa oupphörligen äro underkastade förändringar, hvilka knappt hunnit vidtagas, förrän de synas på väg att åter upphäfvas. Så har t. ex. för de lägre klasserna fjolårets allmänna skolplan redan sedan ett år tillbaka tillämpate, Mången tyckte väl, att det gick nog hastigt med denna anordning, som borde kunnat uppskjutas, tills hela organisationen hunnit fullt utarbetas och kunnat träda i verket. Nu hör man, att K. M:t sysseleätter sig med riksdagens törslag att helt och hållet skilja reala och klassiska linierna från hvarandra i särskilda läroverk. För vår del anse vi detta förslag som det önskvärdaste och tro fullt och fast, att skolan, först när denna princip blifvit fullt genomförd, skall erhålla den ro, utan hvilken ingen mensklig inrättnivg på längden kan trifvas. Men borde ej regeringen redan från början upptagit denna tanke, hvilken i sjelfva verket låg antydd i skolkomitäna utlåtande och särskildt påpekades i hr Hamiltons reservation? Regeringen fruktade i sjelfva verket ett häf