Göteborgsposten – 16 september 1874, sida 1

MM i —— — ———— mor? Det är bäst att låta saken vara, som den är, miss, lita på det. Om ni någonsin finner öfverste Gray, skall han ej sätta någon tro till er. Beryls vackra ansigte fick ett uttryck af djupt svårmod, men hennes beslut att skaffa sig kännedom om allt, som rörde hennes mors historia hade fått ny eggelse. Tanken att hennes far kunde vara låg och ovärdig var ej ny och kunde ej omintetgöra hennes föresats. Hon hade ej en enda gång tänkt sig honom såsom god eller värdig — ej en enda gång tänkt på honom med någon annan känsla än leda. Då Beryl hunnit tillbaka till sin bostad, begaf hon sig såsom vanligt upp till sitt eget rum. I vanlig tid kom tjensteflickan upp med en thökokare och vatten, och Beryl tillredde sjelf sin aftonmåltid af thå och rostadt bröd. Hon hade slutat den enkla måltiden och tändt sin läslampa, då värdinnan knackade på dörren och inträdde. — Jag har kommit upp, miss Star, för att bedja er deltaga i ett litet samqväm nere hos mig i afton, sade mrs Margle. Jag har ett antal valda hyresgäster, om jag så får uttrycka mig, och det har alltid varit min vana att bjuda ner dem i min salong. De föra med sig sina tidningar, sina böcker, sina sysaker och hvad det kan vara samt tillbringa en angenäm afton tillsammans. Jag är en ensam enka, som ni vet, och jag har sjelf nöje af att samla mina hyresgäster hos mig. — Jag vill ej gerna komma tillsammans med främlingar, sade Beryl. — Men mina hyresgäster äro mycket hyggliga personer; några af dem ha bott hos mig i flera år, sade mrs Morgle. Jag har ett piano — godt fastän gammalt — och några af mina hyresgäster ha domino eller andra spel, hvarigenom man kan fördrifva tiden. Jag har en äldre prestman och hans hustru hos mig, en ung man som studerar medicin, en musiklärarinna och två ogifta systrar, som äro mycket hyggliga och af god slägt fastän mycket