Allmänna åklagaren yrkade på honom ansvar efter lag för afsigtligt mord genom förgiftning. Allas ögon voro under uppläsningen af anklagelseakten riktade på Moreau, som åhörde densamma med uppmärksamhet och mötte alla de på honom riktade blickar med sitt vanliga lugn. På presidentens tillsägelse reste han sig upp och besvarade de till honom framstälda frågorna med sakta men tydlig röst samt så fåordigt som möjligt. Hans försvarssystem går framför allt ut på ett bestämdt förnekande att han hade bibringat någondera af hustrurna gift; han bestrider till och med riktigheten af den kemiska undersökningen, söker att förklara skilnaden mellan de båda sjukdomsfallens natur dch bestrider att han visat någon likgiltighet för att tillkalla den senare hustruns slägtingar. Han har ingen anledning att misstänka någon annan för förgiftningen och erkänner sig ensam ha skött de sjuka. Han förnekar slutligen att någon förgiftning har egt rum. Såsom vittnen hördes dels de läkare, som verkställt den rättsmedicinska undersökningen, dels de som lemnat läkarevården, dels flera personer som ett och talat med den senare fru Moreau på hennes sjuksäng och åt hvilka hon yttrat sina misstankar att vara förgiftad o. s. v. Bland vitnena äro också de begge hustrurnas mödrar och deras systrar. Samtliga vittnesmålen bekräftade de fakta, som äro framstälda i anklagelseakten, och Moreau bestrider med mycken säkerhet alla dem, som äro ofördelaktiga för honom. Dessa förhör, som till en del hafva en rent vetenskaplig karakter, upptogo större delen af de begge ransakningsdagarne. Moreau har sjelf kompetens att behandla den rättsmedicinska frågan och hade valt en advokat, mäster Charbonnel, som, ovanligt nog, på samma gång är kemist och som derföre kunde understödja äfven med vetenskapliga grunder den anklagades försvar. Men alla deras bemödanden, Moreaus ihärdiga nekande och advokatens vältalighet voro förgäfves. — Sedan presidenten på öfligt sätt sammanfattat målet, drog sig juryn kl. 7 på qvällen tillbaka för att öfverlägga och återkom in i domsalen efter en timma och 20 minuter, afgifvande på tro och samvete sitt utlåtande, som lydde: Skyldig utan förmildrande omständigheter. — I enlighet härmed dömdes den anklagade till döden. Moreau åhörde domen utan att förändra en min, bugade sig för domstolen, räckte handen åt sin advokat och återfördes i fängelset för att afbida den korta tid, som behöfves för kassationsdomstolens pröfning af processen och bereda sig på döden. Inom få dagar kall han inför den menskliga rättvisan ha försonat sina brott. f— LL VJVJuee— ve