kropp ansetts ovärdig att hvila vid sina slägtingars sida, under det år som föregått Beryls födelse varit känd såsom mrs Gray, hustru till öfverste Gray vid indiska armån, och varit en hedrad husmoder på en villa i St. Johns. Att upptäcka öfverste Gray, att om möjligt rentvå sin arma mors namn — att i alla händelser lära känna hennes verkliga historia — detta blef nu målet för Beryls glädjefattiga lif. — Detta torde hända, tänkte hon, då hon första qvällen efter sin inflyttning i sin nya bostad vid Wells-street lifvit ensam — det kan hända, att mitt lif blott varit en ny upplaga af hennes eget. Kanhända att äfven hon gifte sig med en man, som ledsnade vid henne. Kanhända att hennes giftermål ej var lagligt. Hon torde ej ha vetat sitt verkliga namn — hennes man torde ha hait en annan hustru vid lif. Det är klart, att han öfvergaf henne, eller att hon, då hon upptäckte hans verkliga karakter och sin egen falska ställning, flydde från honom som från sin egen värste fiende. Hvem var han? Denna fråga höll henne vaken under hela natten, och om morgonen var den ännu olöst. Nästa dag begaf hon. sig såsom vanligt till Brunswicksquare för att fullgöra sina åligganden såsom lärarinna; men mrs Ryan, som beslutat tillbringa dagen med sina barn i Kristallpalatset, förunnade henne en fridag. Beryl gick hemåt, glad öfver sin oväntade frihet. Hon stannade vid en stor boklåda vid Oxford-street och begärde att få se en förteckning öfver armåns officerare. Med darrande hand började hon bläddra i boken. Namnet Gray befanns ej vara något ovanligt, men det fanns ingen öfverste Gray tillhörande ett indiskt regemente, hvi-ken möjligtvis kunde ha varit anställd vid ett sådant regemente sjutton år förut. — Jag borde se en af de gamla armålistorna för den tiden, tänkte hon. Han torde vara död nu — hans regemente torde ej längre vara i Indien — han torde ha tagit