Göteborgsposten – 12 september 1874, sida 2

gjorde, att den lätta farkosten, i stället för att segla i raklinie, gjorde de underligaste svängningar och vridningar, allt efter de höjder till hvilka den steg eller 1. Den vände sig först mot Vincennes och strök I här öfver Marneflodens svängning, stannade, vände tillbaka, passerade öfver departementet Seine-et-Oise och gick derefter åter i nordostlig riktning. Kommen öfver Lagny, vände sig ballongen mot sydvest och förde resenärerna tillbaka mot Paris. Den stora staden låg der tecknad i eldkonturer, med sina bulevarder, avenyer, kajer, öppna platser; man kunde med tillbjelp af en operakikare till och med urskilja husen. Paris låg der som ett glänsande plan, från hvilket hördes sorl af lif och rörelse, under det att den djupaste tystnad rådde deruppe i luften. Kl. var 11 på qvällen, och resan hade redan varat i sju timmar. Sedan man sålunda fått strömmarnes riktning bestämd, beslöt man att välja den nordöstra, hvilken rådde på en höjd af 2000 meter, och man höjde sig, i det man utkastade ballasten och lemnade molnen, Paris och dess ljus långt inunder-sig. — LÅngsamt och tyst höjer sig den jättesåka bal longen allt mera. Som lätta flockar delade sig molnen, i det de lemnade en öppning, och jorden försvinner för blicken. Omgifven af en oviss, grå dager sväfvar luftseglaren bort. Då bryta månens silfversträlar fram. Man har lemnat molnlagren, och det förvägade ögat ser dem på långt håll drifva sin hvitaktiga hvirivel. Luftseglarne fara in i stjernerymden; vid deras fötter ligga berg af snö; ett storartadt landskap upprullas för deras blickar; hvita alper, gletscher, dalar, afgrunder; en okänd verld öppnas för dem, skapande liksom i en dröm de mest fentastiska och bländande panoramor. Ofantliga strider utkämpas i molnen; strömmarne följa hvarandra, möta hvarandra, rusa på hvarandra, sättande under djup tystnad jättelika massor i rörelse. Man känner, man ser de mäktiga, oändliga, underbara atmosferiska krafterna verka, under det jorden ligger der vaggad i sömn. Ord kunna ej skildra detta förtrollande skådespel, hvilket man beundrar — nästan döfvad, under det man likväl på samma gång beklagar, att på hela jordens rund ingen annan blick är öppen för så mycken glans och prakt. Då, o under! Månen omgifver sig med en flammande huskrans, kring hvilken plötsligt lindas liksom ett tricolorskärp. Molnen bilda en af skum danad yta, ett haf af silfver, och nattens stjerna, krönt af ett glänsande diadem, tronar öfver dess rike. De sju midnattsstjernorna vaka, liksom om de vore väktare öfver denna himmelska vistelseort. Och hvad är det för en skugga, som drager fram der borta öfver de hvita ytorna, ätvenledes omgifven af en ljuskrans af milda färger? Det är ballongens och luftseglarnes skagga. hvilken följer dem på deras färd; genom ett af hr Flammarion sor sex år sedan första gången studeradt och förklaradt optiskt fenomen omgifves denna skugga af en ljuskrans och regnbågsfärger. Ett djupt svalg öppnar sig för luftseglaren. Blicken tränger ned i detsamma och urskiljer jorden. Man känner igen krittrakterna mellan Rheims och Soissons. Resenärerna finna, att de segla alltjemt mot nordost och till och med en dragning mot öster, hvilket förjagar den ett ögonblick hysta fruktan, att de dritvas norr ut, mot hafvet, emedan de trodde sig på långt håll se en blänkfyr. Detta bländande sken bade antagligen skapats af ett frambrusande lokomotiv. Men snart visar sig morgonrodraden vid horisonten. Luftseglaren har stigit ned från himmelens höjder och rör sig nu endast några hundra meter ofvan Ardennernas berg och skogar. Alla dalar äro fylda med dimma, hvars öfversta yta är alldeles jemn och af lika höjd samt företer anblicken af nytallen snö. Iakttagaren af terrängen angikver, att luftseglarne äro på väg tillbaka till Paris, om de bålla sig qvar på denna höjd. Man kastar ut ballast, molnen ha försvunnit, månens ljus bleknar inför dagens; man urskiljer med blotta ögat dess geografi; luft-farkosten svätvar 4000 meter högt öfver menniskornas vanliga nivå! Men allt är is och köld i det lilla fartyget, och vira djerfva luftseglare, sjeltva den darrande bruden, äro nästan stelfrusna oaktadt sina värmande pelskläder. Termometern håller sig beständigt vid 159 under nollpunkten. . Den unga frun beklagar sig likväl icke öfver denna köld, hon tvärtom påstår, att hon aldrig känt sig må så väl. Lik förspelet till en stundande monsterkonsert, skickar sig nu hela den atmosferiska naturen till att festligt helsa solens uppgång. De fjerran molnbildningarne bländas och likna de af den nedgående solen belysta alperna; de lättaste dunster färgas i mildt rosenrödt; från den strålande stjernans purpurläger strömma ljusknippen ut i alla riktningar, och de öfversta molnlagren omgifvas med ett gnistrande bräm af guld. Plötsligt försvinner allt, och ljusets och värmens källa höjer sig majestätisk, utgjutande fruktbarhetens och lifvets vågor i den vida rymden. Öfverlemnad åt sig sjelf, skulle luftseglaren nu stiga till en höjd af 5000, 6000 och 8000 meters höjd. I hvarje ögonblick måste en viss gasmängd utsläppas, för att hindra ballongens alltför snabba stigning. Men man sväfvar nu bort öfver Belgien. Rocroyslätten och Meusedalen ha försvunnit. Den tyska gränsen är i närheten, och de franska resenärerna vilja ej erbjuda preussarne ett skådespel. Från 4000 meters höjd sänker man sig inom tjugo minuter ned i en undransvärd vallonisk dal; bergen resa sig, gondolen stannar vid stranden till en lätt sorlande bäck. Ännu ett ögonblick, och man befioner sig i Spa. Klockan är nu 6,40 på morgonen. Detta var den tolfte luftresa, den lärde Camille Flammarion gjort. Hans brud satt hela tiden försjunken i betraktelser och drömmar, utan att ett enda ögonblick tänka på de henne omgifvande farorna, och hon ville alls icke stiga ned eller lemna gondolen, i hvilken hon mottogo de oförgätligaste intryck. Då ballongen vidrörde jorden, trängde innevånarne i trakten, hvilka skyndat fram i massor, sig fram till de djerfva resenärerna och sökte vidröra deras kläder för att öfvertyga sig, huruvida den från höjden nedstigna unga och eleganta damen verkligen var en lefvande varelse. — KHanåelsunderrättelscr. 6GbLTEBORG d. 11 sept. Den under en kort tid