Göteborgsposten – 12 september 1874, sida 1

Åkterväxt 101C Å 108; man VISte e), nar den atventf rades och kontrollen öfver densamma vore svår att utöfva. Lagen borde deremot tala om återkultur, och kontrollen borde ligga i skogstjenstemannens händer, hvarjemte dessa tjenstemän skulle arbeta på öfvertygelsens väg. Hr Proschwitz uttalade sig mot stängsellagen och fordrade först ny stängseloch åverkans-lag, innan man borde tänka på lag om återsådd. Då jägmästar Gysing ytterligare framhöll mot hr Andreasson, att det skulle kosta mer, om kommunen skulle utse besigtningsmän och dessa icke förstode skogsskötsel, än om kontrollen stäldes under skogstjenstemännen, invände Johannes Andersson i Bergsjödal, att bönderna i hars trakt förstode sig lika väl på skogsskötsel som skogstjenstemännen, hvikket jägmästaren besvarade med en antydan, att skogshushållning icke vore detsamma som skogsafverkning. Efter ett meningsutbyte mellan hr Proschwitz och Job. Andersson rörande större och mindre jordegares större eller mindre skyldighet och förmåga att hägna, yrkade hr Andreasson, som numera icke vore så rädd för skogsbrist, då han visste, att vissa delar af landet hade högst betydliga skogar, och då han ansåg, att något förslag om export-tull eller -förbud icke borde i fråga komma, att mötet icke borde gilla gotlandslagen, men uttala sig för en lag om återsådd med önskningsmål, att en ny stängselförfattning skulle föregå densamma. I öfverensstämmelse härmed uttalade sig ock mötet, sedan först borgmästare Walberg dels påmint, att landstinget redan uttalat sig mot att stängselförordningen skulle ändras i enlighet med 8 1, och dels yrkat, att mötet skulle bestämdt uttala, att det ansäge staten hafva skyldighet att i fall af bebof ingripa i den enskildes hushållning med skogarna, hvilket yrkande dock ansägs af mötets flertal med nej besvaradt. På tredje frågan — vilka åtgärder anser motet länets hushållningssällskaper, med fästadt afseende å dertill tillgänglige medel, böra vidtaga för befrämjandet af skogsbushållningen, serskildt med hänsyn till skogens återväxt? — svarade jägm. Gysing att plantörer redan länge varit anstälda af husbällningssällskapet. Ar 1870 hade frågan åter upptagits af notarien Ljunggren, och sedan dess hade man börjat utdela skogsfrö dels gratis, dels till lågt pris. Vackra ungskogar hade vuxit upp på en del ställen. Skogsodlingen på Svältorna vore en lärdom för traktens skogsegare. Hrr G. v. Scheele och A. Heyman hade odlat mycket skog. Men barnen borde i folkskolorna läras att så och plantera skog; detta vore ett bättre skydd än alla lagar. Något bidrag borde för detta ändamål lemnas skolorna. Sedan skolläraren Salin klagat, att folkskolelärarne nu skulle undervisa i allt och att de vore för strängt bundna hf pastorerna, samt yrkat, att de ej borde ledas att förlora sitt intellektuela mål, svarade ing. Hellström att tils de i fråga varande planteringarne ej fordrade mycken undervisning och att pastorerna ej derför skulle lägga några hinder, hvarefter borgm. Walberg yrkade, att ett dylikt anslag borde lemnas, icke ät folkskolelärarne, utan åt jägeribetjeningen mot skyldighet att lemna viss sådan undervisning, hvilket mötet biföll. Beträffande fjerde frågan — Anser mötet att fisket, inom här representerade härader, är af sådan betydenhet, att några ätgöranden för dess ändamålsenliga bedrifvande och för undervisning i fiskodling böra vidtagas? förenade sig mötet om det af hr Walberg framstälda yrkandet, att hush.-sällskapet borde lemna ett visst anslag åt en tjensteman som skulla undervisa om fiskets rätta bedrifvande och fiskodling. 3 Fjerde frågan löd: Är slöjdundervisning i eller jemte folkskolan nödvändig och önskvärd? Om så är, i hvilken syftning bör den gå och hvad bör man dervid vänta af-den slöjdförening, som ingm länet åtnjuter årliga anslag af landsting och husbållningssällskaperne? Hr Salomon ansåg, att folkskolans hufvudsyfte borde vara mem t och att barnen der skulle lära försörja sig efter borde vi ock rätta undervisningen i våra skolor. Pennan vore ej det verktyg, som bonden behöfde: han behöfde de verktyg, med hvilka han skulle tillverka sitt husgeråd. Siöjdundervisningen borde förenas med skolundervisning, och det skulle vara folkskollärarne, ej särskilda yrkesmän, som skulle meddela undervisning i slöjd, emedan härvid sättet att undervisa, ej skickligheten att verkställa, hade stor betydelse. Men då borgm. Walberg upplyste, att man vid ett föregående tillfälle beslutat, att folkskollärarne ej kunde bestrida denna undervisning, och hrr Proschwitz och Wesslau på Hede uttalat den förre, att det vore obefogadt att pålägga folkskollärarne denna börda, den senare att det åtminstone för närvarande vore praktiskt outförbart, förenade sig mötet om boram. Walbergs yrkande, att slöjdförening och husbållningssällskap skulle lemna premier for sådan slöjdundervisning i folkskolorna, hvilken skulle bestridas af yrkesmän, som kunde stå till buds, och hvilka skulle för meddelad dylik undervisning af kommunen godtgöras, emedan folkskolan vore kommunens sak. För denna åsigt hade äfven ordf. ytrat sig, med den anmärkningen, att barnen nu genom oafbruten läsning ofta finge i skolorna afsmak för arbete. Slöjdundervisningen skulle dessutom Fera skolan mera kär både för föräldrarne och arnen. Uddeholms bolag hade d. 2 des bolagastämma vid Uddeholms bruk. Dervid återvaldes bolagets förra ombudsmän grossb. M. Wern och brukspatron C. F. Geijer; till deras suppleanter valdes major V. Falk och brukspatrno K. V. Geijer. Bolagets nettovinst uppgick till 885,618 kronor; häraf utdelades 30 kronor på aktien, 300,000 kronor; återstoden afsattes till rörelsekapitalet, som således ökades med mer än en halt million. Bolagets aktier lydde ursprungligen på 240 kronor; nu stå de i ett pris, uppgåendegtill mellan 6 å 700 kronor. Det väldiga bolaget eger således betydelsen af ett kapital på 7 miliioner, säger N. W. T. . Aseägelse af riksdagsmannaskap. Ännu en sådan åtgärd lär ha vidtagits i det, enligt hvad Östgöta korresp. säger sig på enskild väg ha förnummit, ledamoten af första kammaren, häradsh. C. Hasselrot i dessa dagar ingått till Kgs befhde i Wenersborgs län med officiel skrifvelse, hvari han tillkännagifver sin önskan att utträda ur ofvannämnde kammare, Armen. K. M:t har utnämnt: vid Skånska husarreg:tet: till löjtnant underlöjtn. frih. I. L. Bennet, vid Norrbottens fältjägare-kår: till löjtnant underlöjtn. F. A. Friedlieb samt vid Jemtlands d:o: till kapten i kåren lojtn. J. A. Sandler, till löjtnant underlöjtn. C. G. F. Segersteen. Till underlöjtnanter ha utnämnts följande kadetter: E. L. Berggren, fortiflkationen; E. H. D. W. v. Bornstedt, Svea lisgarde; O. W. Bergström, och G. O. F. Eygelhart, båda vid Uplands reg:e; K. A. H. at Winklerfelt, Wermlands sältjägare-reg:e och C. O. Nordahl, Svea artilleri-reg:e. Resande. Den franske läkaren Ricord uppehåller sig för närvarande i hufvudstaden. Dr Ricord, som under tre årtionden var öfverläkare vid Höspital du Midi i Paris, har så väl genom sina vetenskapliga arbeten som genom sin praktik vunnit ett berömdt namn inom läkekonsten. P. Chr. Asbjörnsen, sagoförtäljaren, har i