Göteborgsposten – 11 september 1874, sida 2

— ——a2———— rinna. Ty ni måste nu först och främst försöka att vinna earlens kärlek. Narra honom såsom ni narrat Conyers, som tror er vara dödligt förälskad i sig. Callender anade föga, att hans nidce var mera ett offer än Conyers. I detta parti, som de tro spelat med hvarandra, var det Conyers, som varit mest samvetslös — Conyers ensam som öfverträdt landets lagar — Conyers ensam som begått ett verkligt brott. Onkeln och nidcen lyckönskade hvarandra ytterligare öfver sina planers framgång, till dess lord Hawkhursts vagn . syntes komma i allän. Conyers inträdde i samma ögonblick som lörd Havkhurst. Bröllopsmåltiden serverades i den stora, af vaxljus upplysta matsalen. Klockan var öfver sju, då man återvände till salongen, och de underhafvande började anlände. Sedan följde däns, hvilken räckte till klockan öfver tolf på natten. Lord Hawkhurst, som motstod alla böner att stanna qvar öfver hatten, gaf befallning om, att hans vagn skulle framköra och beredde sig att afresa. Han stod i salongen med småleendet på läpparne och yttrade i välvillig ton: — Octavia — Conyers, jag ångrar min häftighet i dag. Jag är glad öfver ert giftermål. Skola ni företaga någon smelkmånadsresa? — Nej, svarade Octavia. Vi önska stanna qvar här; till dess säsongen i London börjar: Då resa vi till hufvudstaden. Jag förmodar, att vi måste skaffa oss ett hus dor, — Jag ämnar bebo mitt hus i hufvudstaden under denna säsong, sade lord Hawkhurst. Conyers skall blifva min arfvinge, och jag beder er bosätta er hos mig. Ootavia, vill ni bli värdinna i mitt hus under säsongen och förljufva mitt lif genom er närvaro? Octavia gaf med stor glädje sitt samtycke. Hennes