Göteborgsposten – 11 september 1874, sida 1

Tvenne ÄÅktenskap.) Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers. från Engelskan). — Octavia älskar mig, och jag älskar henne, sade han. Hvad medför det för nytta att vänta månader för att förbereda brudutstyrsel, bröllopskort och dylikt? Vi uppskatta ej gratulationer af personer, som vi ej känna. Vårt giftermål har ej varit hemligt. Det är nu bekant öfver hela Perzance. Det var ej vår afsigt att låta det vara hemligt. Det försiggick i allt lugn, och allt hvad vi behöfva för stt göra vår lycka fullständig är ert godhetsfulla gillande af vårt lilla skälmstycke. — Gillande! Lilla skälmstycko! Hm! röt earlen i raseri. — Ni vet sjelf, fortfor Conyers, att ni gillade vår förlofning. Hvarföro gillar ni ej vårt giftermål? — Hvarföre! Ni ha ej käont hvarandra i fjorton dagar! Naturligtvis gillade jag er förlofning; men man skulle väl kunna tro, att ni önskade studera hvarandras karakter för att blifva mer bekanta. Jag anser detta hastiga giftermål, som ingåtts utan min vetskap, som en handling af den största vanvördnad mot mig. Vid Gud! jag har god lust att förvisa er båda ur min åsyn för alltid! Jag ansåg Tom Windsors dotter som ett mönster för qvinliga dygder, men alla qvinnor äro fåfinga och dåraktiga! Hvad er beträffar, Rollyn Conyers, så var det en handling af ömklig, beräknande låghet att draga fördel af en oskyldig flickas kärlek för er och förleda henne till ett så hastigt giftertermål som detta, och jag vill ej ha någonting vidare att ) Forts, fr. N:o 209.