Göteborgsposten – 10 september 1874, sida 1

Big krigstjonst, som andra medborgare, emed ing I denna talrika sekts anhängare ogilla krig o in-krigstjenst. Visserligen skulle vi hafvå 5 ing skat. att H. T., som synes vilja låta påskin yss att den känner till arten af dessa anordning yte — efter som den vill lägga törhållandet ti kogrund vid en motivering — hade litet klara am frametällt, hvilka undantagsförhållanden hi nd-skulle vara i fråga, men vi höllo dock ti godo med upplysningen och tyckte verklige ett ögonblick, att det framdragna inkastet ick var så illa funnet, om det också icke had den betydelse, som H. T. villa tillägga det samma. les ns Gången i vår vän I. T:s bevisföring let seller i cess angifvande af skäl, är väl den en att dä Ryssland och Preussen medgifva undan etagsanordningar för mennoniterna, så bör: nI Sverige och andra länder äfven vidgå, att bap ntisterna icke beböfva göra krigstjenst och del. Pn taga i krigsöfningar på annat sätt, än som deras en lära medgifver, ty att lemna åt hvarje individe samvete, eller föregifna samvete, att derom bestämma, det kan väl aldrig komma att ingå i någon stats lagstiftning, och vi tro, att H. T. sjelf, eftersom den framdragit exemplet med mennoniterna, uppger denna absurda fordran. Gången i motiveringen är fasligt lätt funnen: när mennoniterna skola lefva under undantagslagstiftning i afseende på krigstjenst, så bör samma fördel äfven beviljas baptisterna, ocn den bör då komma Gotlandsbeväringar af det nu mycket omtalade slaget till godo. Vi läto, som sagdt, denna motivering stå qvar i hela dess ställighet, ehurusvi delsjerinrade oss, att baptisterna i Amerika gjorde ordentlig krigstjenst under sista kriget, och dels Göteborgs-Postens utgifvare personligen kände baptister i Dalarne, som icke haft något att invända mot att deltaga i krigsöfningar. Emellertid tro vi icke vid närmare eftertanka, att det är rätt att låta den del af allmänheten, som möjligen skulle låta narra sig af denna motivering, fortfarande förblifva dupe af densamma. Förhållandet är verkligen, att det icke ingår i baptisternas lära, att de skola afhålla sig från att deltaga i krigsöfningar eiler göra krigstjenst. De hafva, såsom bekant är, visserligen icke någon bekännelse-codez utom bibeln, men deras lärare och församlingarnes föreståndare kunna upplysa, att deras trossamfond icke hyllar den äsigt, H. T. synes vilja tillegna dem, och att de för sig iche fordra någon undantagslagstiftning i afseende på skyldigheten att göra krigstjenst, eluru de väl, såsom hvarje förnuftig menniska, önska, att inga krig mera måtte förekomma. De gotländska baptisterna, som icke vilja göra krigstjenst, tillhöra icke heller nu mera baptistkyrkosamfundet, sådant det finnes i det öfriga Sverge och i Amerika; de äro proselyter af en beskedlig svärmare, som på senare tider uppträdt på Gotland och aom heter Helge kesson. De tillhöra icke någon i landet allmänt förekommande gekt, hvara trossatser mAm T2—2 BB UN skulle kunva sramkalla särskild lagstiftning, såsom förhållandet uppges vara med mennoni-t terna i Ryssland. Vi tveka att angifva, huru ) H. T:s motivering förefaller oss, då vi taga i lt betraktande dessa omständigheter. f Återstår för H. T. att fordra, det lagen skall tillåta hvar och en individ att välja, på t hvad sätt han vill eller icke vill fullgöra sin I ä krigstjenstskyldighet. Kanske borde det anses, I o att hvar och en, som valde att med pennan JI motivera ett visst försvarssystem och hvars h eget samvete vore till freds med detta sätt u att försvara fosterlandet, men uppreste sig mot ti hvarje annat, derigenom skulle hafva gjort o nog i stället för den krigstjenst lagen af med-v borgare i allmänhet fordrade. Vi torde knapt behöfva, mer än vi nu S gjort, framhålla vår yrkesbroders sätt att best handla vissa vigtiga samhällsfrågor eller hans st ärlighet i motiveringen. Vi hade också tänkt, att då H. T. en tid dröjt att besvara våra ja invändningar, bladet skulle hafva egnat mera sftertarka än vanligt åt det, hvarmed det röhv ande denna fråga nu vidare tänkte undfägna ne in läsarekrets. En hop utgjutelser af konro entrerad vrede och — vi hade så när sagt I 7. romisk, men vi rätta oss — för H. T:s vänner 7 roväckende inbilskhet framträda dock i gårmo lagens blad, hvarvid förovitande af råhet B ch simpelhet blandas med förklaringar, att) Y! I. T. alltför länge haft -misskundmed oss tackare. Slikt joller är ju ingenting att svara O. å. Åtminstone måste man hafva god tid på inr ig för att leta ut något, som kan vara värdt Hi lvarlig uppmärksamhet. 0. — —