Göteborgsposten – 9 september 1874, sida 2

——— —l— : ——— af högdragenhet. Jag kan ej göra anspråk på hans hjelp. Jag är ej hans erkända slägting. Jag skulle dö, förr än jag vände mig till honom och begärde hjelp. Den gamla värdinnan drog en suck, som säkerligen kom ur bjertat. — Jag är orolig för er skull, det är saken, sade hon. Jag tycker om er, miss, och jag kan ej låta er vara så utan allt beskydd, som ni nu är. Det är en hård verld för en sådan person, som ni är, och jag känner ett moderligt intresse för er. Vi måste skrifva till Margot, ifall det så är, att ni vill taga råd af henne. Det är så, ser ni, miss, att jag ämnar lemna rörelsen här. Ja, jag ämnar lemna England. Beryl såg förvånad på henne. — Hvart ämnar ni resa? frågade hon. — Till Australien, miss, sade mrs Toploft, i en ton till hälften glad, till hälften sorgsen. Har jag någonsin talat med er om mioa två söner? De äro stors, starka, dugtiga män och idka fårskötsel i Australien. De ha skaffat sig ett hus hvardera, och hvardera af dem har ett halft dussin barn derjemte. Abel har gift sig med en qvinna från de vestra grefskapena — en duglig menniska. Men John, han är min favorit och min yngste son. Jag har i dag haft bref från honom. Han har nyss förlorat sin hustru, och hans barn äro alla unga. Han beder mig komma ut till sig och uppfostra barnen och göra det bemtrefligt både för honom och dem. Det är min pligt att resa, och jag reser. Jag skall sälja arrendet af detta hus. Jag känner en, person, som vill öfvertaga det. Möblerna skall jag skicka till auktionskammaren. Jag är ej orolig för någon annan af mina hyresgäster än er; jag kan ej inse hvad som skall blifva af er. d — Kan jag ej få stanna här hos den, som esterträder er, mrs Toploft? frågade Beryl. — Ack nej. Den person, som vill öfvertaga huset, bor här näst intill, Kon håller rum för gentlemän; det